Här sitter jag utan nåt att göra (ja, förutom att jobba, naturligtvis). Är jag då inte synnerligen lämpad att ge Dig, käre Musikbiblioteksbloggläsare, ett i det närmaste makalöst musikfilmtips? Jo, såväl särdeles lämpad som väl skickad. Risken är emellertid stor att Du, upplyste musikkännare, redan är högst medveten om den film jag här rekommenderar, då den inte är helt ny och inte heller oomtalad. Nåväl, jag tipsar i alla fall;
Anvil! The story of Anvil (redan titeln är suverän - "Anvil! The story of Anvil", så att man inte missar att det är Anvil som The story of Anvil handlar om) är en på alla vis underbar musikdokumentär som låter oss följa sångaren/gitarristen/skolmats-leverantören Steve "Lips" Kudlow och hans barndomsvän och bandkamrat Robb Reiner, trummis/byggarbetare, genom sorg, glädje och tomma konsertlokaler i Östeuropa. Bandet Anvil har de båda kanadensiska hårdrocksfarbröderna lyckats hålla liv i sen slutet av 70-talet, genom motgångar och medg... eller, förresten, bara motgångar. Trots detta har de, med en i det närmaste absurt stark (och obesvarad, kan man tycka) kärlek till "true metal" år efter år enträget harvat på. Makalöst. Fabulöst.
Jag tänker inte orda mer om den annat än att Anvil! The story of Anvil är fullkomligt sprängfylld av gravt pinsamma, smärtsamma, gripande, underbara och framförallt så ohyggligt roliga scener - det är helt enkelt den bästa musikdokumentären någonsin.
Jämförelsen med fejkdokumentären Spinal Tap har gjorts otaliga gånger i samband med denna film, och likheterna är naturligtvis slående, nästan kusliga, vilket Anvilgubbarna själva inser.
Låna Anvil! The story of Anvil här på Musikbiblioteket. Eller skaffa den på annat sätt, men se den.