Skrönor från ett Musikbibliotek

Nu skall här förtäljas om en skröna - ett av alla underliga sammanträffanden som skett här i biblioteket. Kanske är bibliotek i allmänhet en plats för oförklarliga händelser? Vi har ju sedan tidigare haft spökincidenter med Jerry Lee Lewis som utlånar sigsjälv på bibblan, antagligen för att han av fåfängeliga skäl vill bättra på sin lånestatistik.
Den här händelsen förändrade iallafall min syn på slumpen/o-slumpen och huruvida det finns en mening med saker och ting.
Nog med tjafs, här är storyn;

En helt vanlig dag, precis så vanlig som den här dagen, kom en man hit till Musikbiblioteket, Man 1. Man 1 börjar kika lite i vår hylla för återlämnade CD. "Va?!" utbrister han när han håller i en samlingsskiva med 80-talslåtar. "Det är ju jag på det här omslaget!" utbrister han chockat.
På konvolutet ser han sig själv som tonåring tillsammans med ett gäng kompisar, samtliga med kläder och frisyrer genomsyrade av 80-talets ideal.
Lite tomblickad, sådär chocktomblickad man blir när man ser sig själv på omslaget till en samlingsskiva med 80-talslåtar, gick Man 1 vidare in i biblioteket för att bläddra bland skivor när Man 2 kommer in.
Någonstans vid Rock-avdelningen hör jag hur de chockat uppmärksammar varandra; "Är det du Man 1?!". "Ja!?". De tar igen en sisådär tjugo år genom att fråga varandra var de bor, var de jobbar, vad de gjort sen sist.
Tillsist kommer de båda fram till mig i utlåningsdisken.
Man 2 är alltså också med på konvolutet till 80-talsskivan. De berättar att de båda ingick i samma kompisgäng, men att de inte setts sen den sommar då bilden togs. Gänget upplöstes i och med att en tredje person i deras krets drunknade. Denna tredje person är givetvis också med på konvolutet.