Musikbiblioteket gillar

TÄVLING!

2011-12-15T12:37:00.006+01:00

Det kan vara på sin plats att också här utannonsera den jultävling som Musikbiblioteket anordnat på sin facebooksida. Ett storslaget musikpaket ligger i potten, bestående av PJ Harveys Let England shake, Jeff Buckleys Grace, Sountrack of our lives behind the music, och böckerna Just kids av Patti Smith och Please kill me av Legs McNeil och Gillian McCain. Hur bra grejer som helst. Till yttermera visso - en Musikbiblioteksmugg! Och... dito näsdukar! Makalöst. Magiskt. Häpnadsväckande.
Musikbiblioteket har lyssnat på och läst allt detta (och testat näsdukarna - de fungerar - men vi skickar med oanvända till vinnaren. Och muggen är förstås tät), och det är givetvis fråga om idel högkvalitativ underhållning dessutom med bestående populärkulturellt värde.
Passa alltså på att ordna dig själv en julklapp - man brukar ju inte få några i vuxen ålder, åtminstone är det Musikbibliotekets bittra erfarenhet. Herregud... inte ens när jag fyllde fyrtio fick jag något så här fint. Bara en rakapparat, inte nån jättefin heller - det tycker jag kanske hade varit rimligt - utan en ganska billig, köpt på Claes Olsson. Men det är klart, den funkar, det är väl det som är huvudsaken... det här är ingenting som jag ältar eller ens tänker på särskilt ofta, men ibland dyker det upp, tillsammans med en knappt förnimbar men ändå befintlig smak av galla i munnen.

Men tävlingen! Ett julklappsrim är allt som behövs - samt det att Musikbiblioteket skall välja just ditt rim. Kom igen nu. Gå in på Musikbibliotekets facebooksida och rimma.

BLÅ SCENEN!

2011-12-07T15:47:00.003+01:00

Jorå, den här bloggen kan man också skriva på ibland. Det händer inte alltför ofta, men när det väl gör det... ja, då händer det. Som nu exempelvis. Det gäller ju nämligen att ha något att förmedla - jag kan ju inte gärna sitta här och blaja om ingenting alls. Hur skulle det se ut?
Nåväl. Blå scenen, kära vänner. Blå scenen. I morgon torsdag kommer Julie David hit - fantastiskt, förträffligt och förnämligt. Med sig har hon sin röst och sitt piano (jag säger detta i symbolisk bemärkelse, enär hon faktiskt får låna ett elpiano av Konserthuset). Jag är ganska så övertygad om det kommer att bli en utomordentligt fin liten musikstund, där vid pass 18.00. Fika kommer att finnas tillgängligt för en löjligt liten summa - entrén är naturligtvis gratis. Alltid. Således; vemodiga visor i vinterskrud framförda av den eminenta singersongwritern Julie, i morgon på Blå scenen, Musikbiblioteket, Konserthuset, Gävle etc. Missa icke.

Gästbloggare: Carro

2011-11-18T13:43:00.001+01:00

Hej! Jag heter Carro, och jag har praoat under veckan. (Eller ja, 2 dagar i alla fall.) Jag är en tjej som tidigt blev intresserad av musiken. Det börjades med rock, sedan punk. Min musikstil blev allt hårdare för åren som gick. För 5 år sen var jag besatt av Green Day. Nu lyssnar jag hellre på death metal, eller melodic death. Ibland lite industriell. Eller thrash. Och om jag känner för det så sätter jag på lite black metal.

Jag valde 14 olika CD skivor, och en DVD för min utställning.

· Children of Bodom ”Hate Crew Deathroll” – Detta är en cd för dig som gillar fräna gitarrsolon, en skrikig röst och trummor som verkligen går in i hjärtat.

· Six Feet Under ”Commandment” – Gillar du growls? Har du hört tidigare Cannibal Corpse och verkligen älskat rösten? Låna den! Chris Barnes ligger i alla fall på min top 10 lista av mina favorit growlers.

· Turisas ”The Varangigan Way” – Har du hört talas om folk metal? Tycker du om det, och skulle kunna tänka dig att lyssna igen? Eller så kanske du bara gillar rödmålade män? Turisas kallar sin genre för ”Battle Metal.”

· Asta Kask ”En för alla, ingen för nån” – Underbar CD, underbart band! Det här var en av mina första skivor jag köpt, och har inte ångrat mig en sekund. Deras tidigare skivor är också grymt bra.

· Raised Fist ”Dedication” – Urmysig musik, passar perfekt till fredagsmyset om ni inte har en film att kolla på! Jag rekommenderar absolut låten ”Between the demons”, mest för att Gustaf Jorde (Defleshed, Valley of the Dead, ex-Raubtier) är med.

· Mindless Self Indulgence ”You’ll rebel to anything…” – Enligt dom själva så spelar dom “industrial jungle pussy punk”. Låter inte det intressant, så vet jag inte hur jag ska få dig att låna den.

· Skitsystem ”Stigmata” – En arg, men fortfarande jävligt grym skiva. Om du gillar lugn musik, så är denna inte rätt för dig.

· Rob Zombie ”Hellbilly Deluxe” – Ah, Rob. Förutom att han gör underbara filmer, så gör han nästan skönare musik! Efter en tung skoldag så älskar jag att sätta på ”Living Dead Girl” i mp3n och bara njuta. Prova du med!

· Sid and Nancy (filmen). En film som jag verkligen älskar. Jag vet inte hur många gånger jag sett den, på så kort tid. Är du intresserad av Sex Pistols, Sid Vicious, vad som hände med Nancy, se den!

· Superjoint Ritual ”A Lethal Dose of American Hatred” – Samma sångare som I Pantera. En skiva som är värd att lyssna på, kanske i bilen hem?

· Clawfinger ”The Biggest the Best of” – Man får såna stora adrenalin kickar när man lyssnar. Och en liten boost av självförtroendet av ”The Biggest the Best”. Svenskar dessutom!

· Queen ”Absolute Greatest” – Vem har inte hört ”We Will Rock You”? Har du inte det?! Då måste du låna den här, eller lyssna på Spotify, NU!

· HIM ”Razorblade Romance” – Detta är en skiva som jag verkligen slitit ut. Lyssnar på den dag ut och dag in. OBS kan vara beroende framkallande.

· The Haunted ”Made me do it” – Grymma svenskar, återigen! Lite death metal stuk på dessa grabbar. Jag får i alla fall en enorm energi av att lyssna på dom.

· Bloodhound Gang ”Hooray for Boobies” – Jag vet vad ni undrar. Hur hamnade den här? Ibland undrar jag också varför dom tar plats i min mp3n. Men sätter jag på en enda låt, så förstår jag varför.

Förövrigt så måste jag absolut rekommendera två av mina favoritband för stunden. På första plats ligger…

Haparandas Hjältar: Raubtier! Pär Hulkoff’s röst är lite svår att komma överens med i början. Men efter 2-3 lyssningar var jag fast. Nu är jag i ett allvarligt beroende, och letar ännu efter ”Anonyma Raubtieroholics.” Dom starkaste låtarna är ”Världsherravälde” och ”Mordbrandsrök”, men alla är otroligt bra.

På andra plats, tätt in till så ligger…

Valley of the Dead. Gustaf Jorde’s egna projekt. Gustaf är en otroligt begåvad man, ett geni! Det finns i nuläget bara 4 låtar, som går att höra på hans myspace sida. Bandet kallas även för ”Gus of Sweden”. Främst så rekommenderar jag ”I Would Die To Be Alive”.

Sen tycker jag att praoa här har varit väldigt kul faktiskt. Tänker du på att praoa här? Fundera inte mer, bara kör. Dom kommer att ta hand om dig bra här!

Det var allt för mig, nu ska jag väl leta på storbloggaren Nils.

Trevlig helg på er! – Carro.

Night Train Tramps

2011-11-01T11:25:00.002+01:00

En kul grej hände på vägen till Forum - eller snarare, en felaktighet har smugit sig in i diverse utskick gällande föreliggande bands kommande Blå scenenspelning. Helt uppåt väggarna påstås Night Train Tramps komma från Torsby - naturligtvis helt galet - killarna kommer från Forsby. Jaja, det spelar förstås ingen större roll - några som däremot gör det och dessutom lägger till förledet "rock'n" är just Night Train Tramps, som alltså kommer hit torsdagen den 3 november. Klockan 18.00 börjar denna vågar jag på förhand utlova utomordentligt trivsamma musikstund i den klassiska rock-erans tecken (70-talet). Ni vet lika väl som jag att evenemanget är gratis - fikat kostar men är billigt och gott, och... ja, det finns liksom ingen ursäkt att inte komma till Musikbiblioteket då (eller annars också för den delen).

Bottleneck brothers

2011-10-26T14:39:00.004+02:00

I morgon, torsdagen den 27 oktober klockan 18.oo, för att vara precis, står eller snarare sitter Bottleneck brothers på Musikbibliotekets Blå scenen. Bluesgubbarna är nämligen lite för gamla för att orka stå i 45 minuter, höftkulor hoppar ur, knän går ur led och knakande leder överröstar musiken etc.
Nej, så är det naturligtvis inte. Dessa herrar sitter eftersom riktiga bluesmän alltid sitter ner och spelar. Hur som helst, trevligt blir det och alldeles förnämlig gammal blues bjuds vi på av flaskhalsbröderna, som för övrigt gick under namnet Järnrör en gång i tiden. Bägge namnen anspelar förstås på det myckna bruket av slidegitarr (är alltid skraj att glömma "e" i det ordet - ...nej, det var omoget, jag tar tillbaka det - Gud så otroligt barnsligt - men tanken slår mig ändå alltid), vilken trakteras å det skickligaste av Howling Ulf Strömbergsson, som också står för den skrovliga skönsången. Johnny Blues Pettersson sköter den andra gitarren samt stampplattan (en platta man stampar på). Micke Olofsson basar och sköter också uppgiften att vara lik Mel Gibson i Braveheart, minus blåfärg (synd, hade gjort sig bra på Blå scenen) och kanske en smula rundare.
Det är bara å pallra sig hit. Klocka 18, alltså. Fri entré! Fikaförsäljning!

Segerintervju med Monica Hagström, ohyggligt stolt vinnare av 50 centskivan

2011-10-21T12:02:00.005+02:00

Musikbiblioteket: Först och främst, Monica, grattis till den makalösa vinsten!

Monica: [samlar sig lite, torkar tårarna, går ut en stund, kommer tillbaka] Tack! Tack från djupet av mitt hjärta. Jag vet inte vad jag ska säga... det är fantastiskt... jag är mållös... [Monica börjar gråta okontrollerat och vi bryter intervjun för att fortsätta dagen därpå].

MB: Så, har du hunnit samla dig lite? Den klassiska frågan i sådana här sammanhang, hur känns det? Hur rankar du den här segern jämfört med andra? Går det att till våra läsare förmedla något av det lyckliga kaos du måste uppleva inombords?

Monica: Ja... näe... alltså, det här är min finaste stund någonsin. Överhuvudtaget.

MB: Menar du i livet?

Monica: [funderar] ... ja... ja, så är det nog. Ja.

MB: Vad har du för förhållande till 50 cent?

Monica: Först och främst kallar jag honom Curtis, han heter ju det - jag säger aldrig 50 cent. Mitt förhålande till Curtis? Mångårigt, stormigt, passionerat. Har lyssnat på hans musik sen jag var en liten flicka. Jag fick hans första skiva, 1 cent sings Harry Belafonte när jag fyllde två 1974, eller om det var 1964. En underbar platta, lite rå och opolerad men underbar.

MB: Hur firar du den här vinsten?

Monica: Med familjen, först. Sen släkten och nära vänner. Och sen en enorm fest för alla jag känner och även deras vänner och bekanta. Jag har hyrt ett ställe (hemligt) där jag bjuder in i princip alla. Det kommer att bli fantastiskt! Stället, som ligger utomlands är hyrt för en månad, men jag vet inte hur länge vi kommer att hålla på.

MB: En dum fråga; du kommer naturligtvis gå på konserten i Sandviken?

Monica: Vadå..? Vilken konsert? I Sandviken..?

MB: Avslutningsvis, har du något du vill säga Musikbibliotekets låntagare och blogg/facebookläsarna?

Monica: Ja! Naturligtvis! Jag vill tacka Musikbiblioteket för att det finns - och för den här chansen. Musikbiblioteket är ett otroligt ställe där människor kan mötas, där svåra frågor och problem kan dryftas, ventileras och lösas - där alla är lika mycket värda, där skrattet, gråten, kärleken och försoningen står i centrum. Det är som en 2000-talets möteslokal, politiskt och religiöst obunden, ett andlighetens stilla rum där människor kan mötas för att diskutera tidlösa och eviga ämnen - tro, hopp, livet, kärleken, döden - men där finns naturligtvis också plats för glam och gamman.

Och så finns det skivor där också.

MB: Grattis än en gång!

Monica: Tack själv, Musikbiblioteket [brister ut i gråt igen].

BLÅ SCENEN!

2011-10-12T14:34:00.005+02:00

I morgon (eller i dag om ni läser detta i morgon osv i alla möjliga varianter tänkte jag skriva, fast det är ju fel - tidens gång har ju en än så länge en beskaffenhet och natur vilken vi uppfattar som framåtriktad) är det höstpremiär för Musikbibliotekets Blå scenen. På denna står då två fryntliga gentlemän, Sören och Hubbe, vars agenda upptas av trivsel, gamman, glam och munterhet. Musik också förstås - gamla godingar, vågar Musikbiblioteket förutspå. Nostalgiska örhängen uti vilka publiken kommer att anmodas att sjunga med. Hubbe kommer att berätta festliga historier - huruvida dessa kommer att vara rumsrena kan inte Musikbiblioteket riktigt sia om i dagsläget. För övrigt kommer Seniorradion hit och spelar in hela evenemanget - otroligt. Storslaget. Magnifikt.
Fika, frågar ni. Naturligtvis. Entrén? Absolut helt gratis.
Precis alla är välkomna.

Just, det, klockan 18.

Bilden (som är tagen vid ett annat tillfälle och inte heller föreställer Sören och Hubbe) illustrerar ungefär hur roligt det kommer att bli.

Filmen är din för en femma.

2011-09-22T13:24:00.005+02:00

Det var det här med plats. Något som med tiden krymper för varje skiva eller bok eller film eller tv-spel som vi köper in. Nu ska ett gäng VHS-filmer bort. Det handlar om kufiga typer som inte sett dagens ljus på år och dag, som bara suttit inne och nördat loss på diverse olika instrument, vars geniala och välbeprövade knep dom lär ut till dig på film. Det handlar om raritetsfilmer med konserter med olika välkända som undergrundstyper (som vi nu istället skaffat på DVD).

Allt du kan tänka och inte tänka dig att hitta finns i vår vagn för VHS-utförsäljning. Så du förstår väl att du måste liksom komma hit.

2011-09-10T12:59:00.006+02:00

När jag nu ändå sitter här och... vad jag nu gör - det är lördagsöppet, och bara jag här - kan jag ju lika gärna fortsätta att tipsa om alla nya skivor som i en stridande ström oupphörligen anländer till Musikbiblioteket; till exempel skivan som synes här - en sån utomordentligt lysande samling fantastisk blues av den oefterhärmlige Reverend Gary Davis. Ingen kunde spela tolvsträngad, ostämd gitarr så svängigt och underbart som Davis. Och ett sabla snyggt omslag av Robert Crumb igen!
Ja, vad mer; Jo, Saint Vitus med Mournful cries, naturligtvis; blytung doom i rakt nedstigande sabbathsk led. Bakom gitarr och mick, Scott Wienrichs, den tyngre hårdrockens överstepräst.
Hela tre plattor av den rätt fabulösa 70-talsgruppen Trapeze; funkig, soulig, bluesig hård rock frontad av semilegendariske Glenn Hughes. Skitbra, varken mer eller mindre. Och så en ny platta med Eric Bibb, Blues ballads and work songs. Löjligt bra. För att inte tala om Mississippi John Hurts Avalon blues, Complete 1928 recordings. Det är närmast groteskt förnämlig musik. Hurt hade hittat sin gitarr i samma affär som Davis, "Ostämda gitarrer till vrakpriser", men trots detta spelar han fenomenalt bra. Denne blues-estradör upptäcktes liksom Davis på 60-talet, men började som synes långt tidigare. Magiskt.

Ja, det var väl det. För tillfället.

Gay life in Dikanka

2011-09-06T12:42:00.005+02:00

...är titeln på en ytterst festlig skiva, vars undertiteln lyder "Robert Crumb's old-time favorites". Mycket riktigt rör det sig om urgamla 78-varvare hämtade från den gamle undergroundserietecknarens egen skivsamling. Gay life in Dikanka (som på inte vis är en sammanställning av HBT-kulturen i Ukraina, även om en snabbtolkning av titeln skulle kunna ge vid hand att så vore) bjuder på massvis med uppspelt och sprittande hysterisk gammal musik från hela världen - så även Sverige; Jämtlands-polska och Kinnekulle-schottis! I närheten av mina hemtrakter dessutom. Kinnekulle alltså. En rackarns rolig skiva för den med smak för besynnerligheter. Och snygga teckningar av Robert Crumb naturligtvis.
Den svenska anknytningen är vid närmare detektivarbete (ett ganska ickeavancerat sådant måste erkännas, det står nämligen på omslagets baksida) inte så konstig; skivan har nämligen getts ut på Bakhålls bokförlag.

Blå Scenen

2011-08-29T15:26:00.002+02:00

Om någon nu mot förmodan läser denna blogg men inte Musikbibliotekets facebooksida, på vilken jag upplyst om följande, vill jag bara upplysa om Blå Scenens - vad ska man kalla det- återuppvaknande. Hurusom dessa gemytliga trevnadskvällar kommer att gestalta sig (förutom det trevliga och gemytliga) återstår att se. Av hyggligt stor vikt är att ni, kära läsare, hör av er med önskemål om att få spela här. Önskemålet kommer med största säkerhet att beviljas, frågan är bara när. Torsdagar blir det hur som helst.

Jaja. Seså. Kom igen nu. Hör av er.

Så himla mycket bra...

2011-08-10T14:33:00.007+02:00

... skivor, böcker och filmer har vi införskaffat till den förnämliga inrättning som är Musikbiblioteket. Det är något alldeles enastående. Jag ögnar igenom nyhetslistan, och det finns så fasligt mycket bra att det är... alldeles enastående. Ta till exempelvis två alldeles fantastiska boxar från boxarnas eldorado, Bear Family. Exemplariskt förfärdigade boxar fyllda av underbar musik, fantastiska bilder och oerhört initierade texter om artisterna i fråga, som i fallet med Jimmy Martin and the Sunny Mountain boys. Gammal hederlig bluegrass när den är som bäst. Eller Bristol sessions 1927-28 bestående av Jimmie Rodgers och The Carter Familys första inspelningar, plus en massa andra (okända) countryartister. En stor bok i LP-format följer med, med kanonfina bilder och massvis med intressant kommentarer. Hur bra som helst om man gillar gammal country. Och det gör man ju.

Däremot är det svårt att publicera bilder på ett vettigt sätt på den här )(7/%%%## bloggen. Det ser ju inte klokt ut det här.

Skrönor från ett Musikbibliotek

2011-08-02T16:55:00.005+02:00

Nu skall här förtäljas om en skröna - ett av alla underliga sammanträffanden som skett här i biblioteket. Kanske är bibliotek i allmänhet en plats för oförklarliga händelser? Vi har ju sedan tidigare haft spökincidenter med Jerry Lee Lewis som utlånar sigsjälv på bibblan, antagligen för att han av fåfängeliga skäl vill bättra på sin lånestatistik.
Den här händelsen förändrade iallafall min syn på slumpen/o-slumpen och huruvida det finns en mening med saker och ting.
Nog med tjafs, här är storyn;

En helt vanlig dag, precis så vanlig som den här dagen, kom en man hit till Musikbiblioteket, Man 1. Man 1 börjar kika lite i vår hylla för återlämnade CD. "Va?!" utbrister han när han håller i en samlingsskiva med 80-talslåtar. "Det är ju jag på det här omslaget!" utbrister han chockat.
På konvolutet ser han sig själv som tonåring tillsammans med ett gäng kompisar, samtliga med kläder och frisyrer genomsyrade av 80-talets ideal.
Lite tomblickad, sådär chocktomblickad man blir när man ser sig själv på omslaget till en samlingsskiva med 80-talslåtar, gick Man 1 vidare in i biblioteket för att bläddra bland skivor när Man 2 kommer in.
Någonstans vid Rock-avdelningen hör jag hur de chockat uppmärksammar varandra; "Är det du Man 1?!". "Ja!?". De tar igen en sisådär tjugo år genom att fråga varandra var de bor, var de jobbar, vad de gjort sen sist.
Tillsist kommer de båda fram till mig i utlåningsdisken.
Man 2 är alltså också med på konvolutet till 80-talsskivan. De berättar att de båda ingick i samma kompisgäng, men att de inte setts sen den sommar då bilden togs. Gänget upplöstes i och med att en tredje person i deras krets drunknade. Denna tredje person är givetvis också med på konvolutet.

Upprörande musik.

2011-07-26T16:41:00.003+02:00

Här i Musikbiblioteket har vi en diskussion om musik som river upp en genuin upprördhet inom en av olika anledningar. Jag blir lätt blodtrycksförhöjd av MTV-hiphop med enformiga sexistiska texter om någons ass till ett dåligt och lika enformigt producerat beat. När det finns riktigt bra hiphopakter som The Roots, Pharaoe Monch, Erykah Badu m.fl. , så känns ovan nämnda hiphopform överflödig. Tycker jag.

Nils orkar inte med svenska indiepopartister som ska vara med i alla musik- och icke musikrelaterade program som finns på SVT. "Tycker någon egentligen om dom?" undrar han. Gör man det?

Vilken form/förekomst/tendens/stilriktning i musiken gör dig riktigt less/arg/skogstokig?

Musikbibliotekets poleringsmaskin a.k.a. Rymdskeppet

2011-07-08T16:05:00.004+02:00

Idag har många skivor lagt sig under kniven. Snyggats till. Polerats. Bättrat på lystern. Allt detta är såklart utfört av vår maskinella CD-kirurg - Rymdskeppet a.k.a. Poleringsmaskinen. Våra skivor utsätts för många lån, något vi givetvis är glada för. Omsättningen kan dock göra skivorna rätt slitna, och om du mot förmodan stöter på ett hack när du lånat en skiva och sätter dig ned för att lyssna på den, så vill vi gärna att du hojtar till så vi kan polera den i vårt Rymdskepp. Är du riktigt snäll kan vi polera din repiga favoritskiva. Så här åbäket ut;

Musikbiblioteket Tips&Trix

2011-07-07T17:38:00.004+02:00

Musikbiblioteket presenterar

Dagens Tips&Trix;

Bensin är en utmärkt vätska att ta bort kladdiga saker med.

2011-06-20T13:06:00.005+02:00

Här sitter jag utan nåt att göra (ja, förutom att jobba, naturligtvis). Är jag då inte synnerligen lämpad att ge Dig, käre Musikbiblioteksbloggläsare, ett i det närmaste makalöst musikfilmtips? Jo, såväl särdeles lämpad som väl skickad. Risken är emellertid stor att Du, upplyste musikkännare, redan är högst medveten om den film jag här rekommenderar, då den inte är helt ny och inte heller oomtalad. Nåväl, jag tipsar i alla fall;
Anvil! The story of Anvil (redan titeln är suverän - "Anvil! The story of Anvil", så att man inte missar att det är Anvil som The story of Anvil handlar om) är en på alla vis underbar musikdokumentär som låter oss följa sångaren/gitarristen/skolmats-leverantören Steve "Lips" Kudlow och hans barndomsvän och bandkamrat Robb Reiner, trummis/byggarbetare, genom sorg, glädje och tomma konsertlokaler i Östeuropa. Bandet Anvil har de båda kanadensiska hårdrocksfarbröderna lyckats hålla liv i sen slutet av 70-talet, genom motgångar och medg... eller, förresten, bara motgångar. Trots detta har de, med en i det närmaste absurt stark (och obesvarad, kan man tycka) kärlek till "true metal" år efter år enträget harvat på. Makalöst. Fabulöst.
Jag tänker inte orda mer om den annat än att Anvil! The story of Anvil är fullkomligt sprängfylld av gravt pinsamma, smärtsamma, gripande, underbara och framförallt så ohyggligt roliga scener - det är helt enkelt den bästa musikdokumentären någonsin.
Jämförelsen med fejkdokumentären Spinal Tap har gjorts otaliga gånger i samband med denna film, och likheterna är naturligtvis slående, nästan kusliga, vilket Anvilgubbarna själva inser.
Låna Anvil! The story of Anvil här på Musikbiblioteket. Eller skaffa den på annat sätt, men se den.

Torsåker bluegrassfestival

2011-06-17T09:02:00.004+02:00

Men allt är nu inte bara metall i järnriket - här finns också om inte gröna skogar så åtminstone blått gräs, närmare bestämt i Torsåker första helgen i juli. Bluegrassfestivalen bör besökas, en beordran snarare än en rekommendation. Hit kommer alltid en mängd bra artister och band, till tänderna beväpnade med banjos, mandoliner, dobros, fiddles och stämsång. Många svenska naturligtvis - som nästan alltid förvaltar bluegrassarvet på ett utmärkt vis - och det bjuds på fantastisk bluegrass i dagarna två i rasande grann miljö. Trevnadsfaktorn är maximal. I ärlighetens namn är inte alla artister hemmahörande uteslutande i genren, här kan åhöras en del irländkst, blues, vanlig country, akustisk jazz etc, men det mesta gränsar åtminstone till bluegrass eller befinner sig i dess angränsande periferi.

Vafalls? "Talar i egen sak"? För att JAG råkar spela på festivalen med bandet SUNSET SERENADERS (lördag 18,10 på innescenen)? Näppeligen, ingalunda och alls icke. Det har naturligtvis inte någonting med något att göra, jag var inte ens medveten om detta faktum.

Hur som helst, åk dit.

http://www.bluegrass.nu/bokade%20band.html

Graveyard (mer tjat om samma sak)

2011-06-16T17:18:00.004+02:00

...jo, på tal om Getaway; kolla upp Graveyard. Ett extremt hypat band men icke desto mindre alldeles utomordentligt lysande. Otroligt bra, svängig, myskoflum-proto-stonerhårdrock. Med helmysiga hobbyockulta vibbar i stil med 70-talsband som Pentagram, Coven och Black Widow. Sån där skön flower power-black metal helt enkelt, för att återknyta till förrförra inlägget. För alla oss som gillar när det låter 70-tal och ser 70-tal ut. Och så borde det alltid låta och se ut.
Här på Musikbiblioteket har vi förfärdigat en liten utställning med skivor av band som kommer till Getaway - ett särdeles rekorderligt sätt att bekanta sig med de artister man eventuellt inte känner till (för något annat sätt än att ta del av musik känner då jag inte till, även om jag har hört människor tala i termer som "nätet", "ladda ner", "gratis". Obegripligheter).

Förutom nyss nämnda Danzig (och i viss mån Monster Magnet) så verkar de starkaste korten på Getaway bestå av svenska band - mycket förvånande och otippat, anser jag, som normalt inte är en vän av svensk hårdrock. Men Graveyard, Ghost, Entombed, Opeth, det är ju fina saker.

Getaway Rock Festival

2011-06-13T09:25:00.009+02:00

...och på tal om black metal (åtminstone lite); Glenn Danzig, den lille ettrige hårdrocksgnomen, kommer som bekant till Getaway Rock festival. Det är egentligen något alldeles oerhört, även om den elake metallvätten liksom de flesta hårdrockshjältar från fordom bara vilar på fornstora lagrar (heter det så?). Vad de gör idag ifråga om ny musik angår bara de mest rabiata fansen; betänk Sweden rockgästande Judas Priest, Whitesnake, Ozzy och miljoner till band och artister. Inte fasen bryr sig någon om deras alster från senare år.

Hur det nu än är med den saken så åstadkom Danzig fantastisk musik i slutet på 80-talet och en bit in på 90-talet. Djävulsk, svängig och cool som bara den, i synnerhet första skivan som lyckas kombinera tung, enkel AC/DC-rock med Danzigs sångröst som minner om såväl Elvis som Jim Morrison (ja, det är en synnerligen uttjatad jämförelse, men den håller). Extremt svart och dyster hårdrock, black metal i allt utom själva musiken. Naturligtvis har vi den på Musikbiblioteket, och en massa andra Danzigskivor också.

Och som en bonus kommer ju också Alice Cooper, en av Danzigs första och största inspirationskällor - och om Glenn själv är asgammal, så måste Alice vara följaktligen vara ännu äldre, kanske en av världens äldsta nu levande människor över huvud taget. Passa på och se dem båda på Getaway.

Läs själva för tusan;

http://www.getawayrock.se/festival/

Om ljuset tar oss

2011-06-10T09:07:00.005+02:00

På Konstcentrum här i Gävle öppnar snart en alldeles utomordentligt intressant utställning; Om ljuset tar oss. Inte ofta, eller snarare aldrig har man väl i konstutställningssammanhang haft nöjet att vandra runt och beskåda black metalinspirerad konst med allt vad det innebär av corpsepaintade norrmän (ofta) som gör otäcka grimaser och sjunger argt om urskog, hat, Guds död och smådjävlar. En ytterligt fascinerande utställning, vågar jag sluta mig till utan att ha sett den (hur skulle jag det, den har ju inte öppnat), vad man än kan tycka om black metal. Fort går det, och elakt är det - och lite småfestlig ter sig genren för den oinvigde som undrar varför de svartvitmålade black metalmänniskorna alltid ser så infernaliskt arga ut på pressbilder.

Vad som med anledning av utställningen kan synas som en självklarhet är att tipsa om Musikbibliotekets bestånd av nämnda genre. Naturligtvis har vi svartmetall i massor, från dess tidigaste frambökande ur underjorden i form av Celtic Frost, Mercyful fate, Bathory och Venom till senare svartpoporkestrar som Dimmu Borgir, Immortal, Dark funeral och Watain (jag drog bara till med några namn eftersom jag i ärlighetens namn är rätt kass på nyare black metal). Och om du, käre låntagare, bloggläsare och konnässör av den extrema hårdrockens ondare avarter upplever att vi saknar någonting i den vägen - jag är den förste att medge att vi gör det, trots Musikbibliotekets makalösa suveränitet i övrigt - är du förstås välkommen att påpeka detta.

Läs själva för tusan;
http://www.gavlekonstcentrum.se/content/view/13/27/lang,sv/.

Sommaröppettider

2011-06-09T15:15:00.001+02:00

Musikbiblioteket meddelar att meddelar att nu när tornseglarna och lövsångarna har ändrat ljudbilden utomhus är det dags för Musikbiblioteket att ändra till sommaröppettider.

Juni-augusti gäller alltså: mån, ons, fre 12-17, tis, tor 12-18, lör stängt.

Minns ni 90-talet?

2011-04-12T18:10:00.004+02:00

Kommer ni ihåg 90-talet? Det brukar i musiksammanhang räknas till den väldigt omfattande kulturhistoriska epoken vi lättsamt betitlar ”Tiden innan Internet”. Det var inte alls länge sedan vi levde och verkade i dessa mänsklighetens startgropar, men de känns ändå idag otroligt avlägsna.

Konst och musik spreds under helt andra förhållanden. Man gjorde blandband, tryckte Zines och spenderade timmar på sin lokala musikaffär. Man bläddrande i konvolut, provlyssnade skivor och diskuterade de släpp man såg fram emot.
Nu är det givetvis inte helt sant att 90-talet var en tid innan internet. Redan i slutet av 80-talet möjliggjordes internetanvändande till viss mån för allmänheten. Det var dock inte förrän 1999, när IT-pionjären Sean Parker med sitt program Napster en gång för alla slog hål på skivbolagens monopol över distributionen av musikbärande media, som vi övergick till det smått anarkistiska system som nu råder.

Jag tycker om vad Internet gjort för musik och för konsten i stort. Denna utveckling är fullkomligt naturlig och mångfald och utbyte i mångfald gynnar och driver den kreativa processen framåt. Kulturen ska tillhöra folket och aldrig har detta varit mer sant än nu. Med detta sagt är jag ändå en av de som minns 90-talet i ett nostalgiskt skimmer. Det fanns något verkligt, något greppbart, i handlingen att köpa och lyssna på album man kunde ha i handen och i hörlurarna samtidigt.
Jag har därför gjort en liten utställning här på musikbiblioteket med ett gäng skivor från 90-talet som jag tycker är värda att kollas upp.
Ni är välkomna in och titta, minnas eller upptäcka!

Med vänliga hälsningar
Sebastian

Guitar Hero-tävlingen är avgjord.

2011-04-12T16:25:00.004+02:00

Den sista deltävlingen är nu avslutad och vinnaren blev Stefan Persson med sina 559 586 poäng! Första priset blev ett presentkort på 500 kronor från spelaffären Game. Vi vill avsluta det hela med att tacka alla er som deltagit, och hör gärna av er om ni skulle vara intresserade av ett liknande evenemang i framtiden!

Ha det bra!
Sebastian och Pamela

Låtstugan!

2011-04-12T15:57:00.002+02:00

Sveriges hetaste spelman jobbar på Folkteatern i Gävle. Det kanske du inte visste, men så är det. Han heter Görgen Antonsson och har samlat på sig en massa andra heta spelmänniskor också. De brukar träffas på tisdagkvällar och kallar sig för Låtstugan.

De är ett slags spelmanslag som spelar skitsvåra låtar med driv. På torsdag 14 april kl 18 kommer de till Blå Scenen. Kom du också. Entrén är gratis och fika finns att köpa.

Marika

Kvintetten på Blå Scenen är inställt!

2011-03-30T16:46:00.001+02:00

Kvintettens spelning på Blå Scenen måste dessvärre ställas in pga sjukdom.

Blå Scenen - Kvintetten - 31 mars - Kl.18

2011-03-24T18:28:00.003+01:00

Kom och lyssna på:

Ett stycke elever från från Vasaskolans Jazz-linje som ville prova något simpelt men ändå ovanligt. En kvintett helt utan några elektriska instrument. Det bjuds på Jazz från då såväl som nu.

Fika finns på plats att köpa. Välkommen!

Blå Scenen, Musikbiblioteket, Gävle konserthus

Biblioteksdebatt i "Vi läser"

2011-03-23T16:38:00.003+01:00

I tidskriften Vi Läser nr 1 2011 finns en artikel om bibliotek på entreprenad av Björn af Kleen. Jag har reagerat på artikeln men fick inte hela debattinlägget publicerat i Vi Läser nr 2 2011, endast en insändare på 700 tecken. Här följer mitt fullständiga svar:

Dålig research, Vi Läser!

Det är lördag morgon, jag ligger på soffan i morgonrocken och öppnar Vi Läser. Jag är ledig idag och känner när jag öppnar tidningen att jag borde spara den till på måndag, så att jag kan bli arg på jobbet istället. För jag är nyvaken och liksom försvarslös. Och jag ser redan på sidan tre vart det barkar hän. Rubriken lyder: ”Tack för allt, biblioteket!”

Det där är en text som brukar användas på begravningskransar. Och javisst, Vi Läser är ute i ett gott ärende, nämligen att granska bibliotek på entreprenad. Men det skulle vara befriande om de kunde göra det på ett professionellt sätt. Lite research hade inte skadat.

Nina Solomin faller i samma grop som jag har sett så många andra kulturjournalister göra. Så här brukar det låta. Först minns kulturjournalisten sin barndoms bibliotek, ”Det var knäpptyst därinne och bibliotekarierna var försynta och snälla.” Sedan förfasar sig kulturjournalisten över att utvecklingen har gått framåt, ”Men nog ska de väl ändå syssla med böcker?” Och sedan tänker inte kulturjournalisten ett steg till.

Björn af Kleen faller även han i samma grop och fyller förtjänstfullt ut Nina Solomins fördomsfulla luckor. Om jag hoppar över hans bild av ”en sträng och sävlig typ i kofta och Birkenstocktofflor” kan jag raskt gå vidare till stället där han beskriver en slags skräckbild av hur Nacka bibliotek rensar ut gamla böcker för att få ett ”fräscht och aktivt bokbestånd”. Just det gör kulturjournalisten väldigt ofta. Förfasar sig över att biblioteket gallrar böcker. Och sedan tänker inte kulturjournalisten ett steg till.

Jag kan upplysa om att även de försynta, snälla, stränga och sävliga bibliotekarierna på den gamla goda tiden, gallrade sitt bokbestånd. Jag undrar hur det skulle se ut annars, ingen skulle kunna ta sig in i de överbelamrade biblioteken och ta reda på det heller.

Däremot kan kulturjournalisten eller vilken medborgare som helst, gå in på vilket bibliotek som helst och få tag på i princip vilken gammal bok som helst. Det kallas fjärrlån och är en demokratisk rättighet. Det är inte ekonomiskt försvarbart för någon kommun att spara alla gamla böcker, däremot är det en riksangelägenhet att allt sparas någonstans. Biblioteken spar inte alla exemplar, däremot spar vi alla titlar.

En annan researchmiss är att begreppet mötesplats skulle vara nytt och behäftat med vinstintresse. På biblioteken har vi pratat mötesplatser i minst tjugo år. Det är inte uppfunnet i Nacka och det har att göra med en viktig funktion som biblioteket alltid har haft. Jag känner inte heller till något bibliotek som inte använder besöksräknare.

Sedan gör Björn af Kleen ett studiebesök på stadsbiblioteket i Avesta. ”Ett stycke konserverad kommunalångest. (…) Foajén är ett kylslaget uppehållsrum för äldre människor med rinnande näsor. (…) Ljudet av broddar som hasar över det gamla varuhusgolvet.” Det här är stor humor. Och det är uppenbarligen tänkt som en effektfull motbild till Dieselverkstaden i Nacka. Men jag blir ändå väldigt trött. Nu är det inte bara bibliotekarien som beskrivs på ett schablonmässigt sätt, här åker även biblioteksbesökaren på en smocka.

Det finns många inom bibliotekskåren som tycker att vi själva har misslyckats med vår marknadsföring när till exempel tv-serier som Bibliotekstjuven kan bygga ett helt persongalleri på gamla fördomar. Jag tycker inte det. Jag tycker att det även finns andra yrkesgrupper än vår egen som borde kunna göra ett bättre jobb.

Om kulturjournalisten gjorde sin research och tänkte ett steg till skulle denne till exempel kunna komma fram till följande: På den tiden när folkbiblioteket uppstod och när jag själv var ung fanns det berättelser och information i form av tryckt text på papper. Så ser inte verkligheten ut längre. Vad blir kärnpunkten i biblioteksverksamheten då? Hm. Biblioteket kanske inte ska syssla med böcker? Biblioteket kanske ska syssla med berättelser och information? Få se här nu, berättelser kan finnas i böcker förstås men också på nätet, i musik, film, tv-spel, samtal…

Frågan är om inte kulturskribenterna som i text efter text försvarar ett gammaldags bibliotek, utan att ha en verklighetsförankring i hur ett modernt bibliotek fungerar, i själva verket kanske stjälper biblioteken. I en tid när vi behöver allt stöd vi kan få.

Marika Andersson
Enhetschef på Musikbiblioteket i Gävle som är ett kommunalt skattefinansierat bibliotek som lånar ut berättelser i form av musikinspelningar på cd och dvd. Musikbiblioteket fungerar även som en mötesplats för musikintresserade besökare. Här har folkbibliotekstanken dragits ända till det faktum att man på sitt lånekort kan boka en scen och pröva sina vingar som artist.

Guitar Hero-final!

2011-03-22T16:50:00.002+01:00

Ikväll går det sista och avslutande delmomentet i vårens Guitar Hero-tävling av stapeln!
Vill du komma hit och utmana vår nuvarande ledare, Stefan Persson, är detta alltså din sista chans.

Vi kommer som vanligt ha öppet lite längre, och fika finns att köpa i disken.

Varmt välkomna!
Sebastian och Pamela

Ny ledare i Guitar Hero-tävlingen!

2011-03-16T13:44:00.004+01:00

Igår var det näst sista tillfället att delta i vårens Guitar Hero-tävling på Musikbiblioteket. Vi fick under kvällen bevittna en ny ledare inta toppen av poänglistan. Stefan Persson höjde ribban rejält med sina 559 586 poäng!

Nästa vecka går alltså den sista och slutgiltiga deltävlingen av stapeln, så vill du vara med är detta din sista chans!

Vi kommer som vanligt ha öppet lite längre än vanligt, med fika, plastgitarrer och
22 000 skivor till ditt förfogande.

Mvh
Sebastian och Pamela

Guitar Hero-tävlingen fortsätter!

2011-03-08T16:31:00.002+01:00

Ikväll kommer vi återigen ha öppet lite längre för er som vill komma och spela Guitar Hero, fika lite, eller bara titta runt bland skivorna.

Varmt välkomna!
Sebastian och Pamela

Blå Scenen - Twiggy Frostbite - 3 Mars - Kl.18

2011-02-25T11:35:00.003+01:00

Nu på Torsdag!

Twiggy Frostbite följer upp sitt debutalbum ”Through Fire” med en natts drömmar. Under denna kväll får vi uppleva ett flertal olika drömmar vare sig vi minns det dagen efter eller inte. ”I will try my best to set this story straight” är titeln för ett flertal återberättelser av drömmar i musikalisk tappning av Twiggy Frostbite som kommer att släppa under 2011. Musiken kommer endast att släppas digitalt och den första drömmen släpps officiellt den 7mars.

Välkommen!

BLÅ SCENEN, FRITT INTRÄDE
TORS 3/3, KL. 18.00
MUSIKBIBLIOTEKET / GÄVLE KONSERTHUS

Kvällens Guitar Hero tävling inställd 22/2

2011-02-22T09:19:00.002+01:00

Vi måste tyvärr ställa in kvällens tv-spelskväll. Halva personalstyrkan ligger hemma och är sjuk. Nästa tv-spelskväll blir den 8 mars. Hoppas vi ses då.
Hälsningar
Pamela och Sebastian

Blå Scenen - Jenny Eriksson - 24 feb - kl18

2011-02-16T12:34:00.002+01:00

Då var det dags igen för vår Blå Scen att inviga våren. Nya låtar, nya texter och nya torsdagar. Följ med i vår!

Först ut: Jenny Eriksson
Singer-songwriter som spelar egna låtar där texten väger minst lika tungt som musiken. Mestadels skrivet på svenska. Folklig lyrik blandat med upproriska elegier och en blandning av bräcklighet och styrka. Det blir något att känna igen sig i men också att försvinna bort i ett tag

Musik, fika och skivor finns på plats!

/Blå Scenen

Utmana en kompis - vinn ett spel!

2011-02-01T10:07:00.002+01:00

Ikväll tisdag 1 februari kl 18 fortsätter Guitar Hero-tävlingen på Musikbiblioteket. Den som har flest poäng när tävlingen avslutas 22 mars, vinner ett tv-spel. Det är fortfarande Torbjörn Dahlen som leder med 345 528 poäng. Hur länge ska han få göra det?

Marika

Guitar Hero tävling

2011-01-22T12:00:00.003+01:00

Tisdag 25 januari fortsätter vi våran Guitar Hero tävling. Vill ni utmana vinnaren från första deltävlingen Torbjörn Dahlen eller bara komma in och prova på att spela är ni välkomna. Vi har fika till försäljning och naturligtvis är biblioteket öppet som vanligt då ni kan passa på att låna skivor, tv-spel mm.

Välkomna
Pamela och Sebastian

Första Guitar Hero-kvällen avklarad!

2011-01-18T22:46:00.007+01:00

Nu har vi precis avslutat vår första TV-spelskväll här på Biblan. Stämningen var god bland de besökande, då frenetiskt gitarrmangel blandades med stillsamt bläddrande bland skivorna på våningen nedanför.

Några välkända ansikten syntes bland deltagarna, däribland segraren och tvåan från vår spelkväll tillsammans med PopCult på Stadsbiblioteket för några veckor sedan. Det diskuterades teknik, taktik och dracks kaffe till tonerna av distad plastgitarr.
Vi fick även bevittna en något äldre deltagare ge sig i kast med Neil Young's klassiska "Rocking in the free world".

När kvällen började lida mot sitt slut hade vi en tydlig ledare i tävlingen. Torbjörn Dahlen skrapade ihop imponerande 345 528 poäng. Ribban är satt. Nu är det bara komma in till nästa speltisdag och jaga rekordet.

Ha det bra tills dess, så ses vi på biblan!

Mvh
Sebastian och Pamela

Gävles Gitarrhjälte 2011

2011-01-17T13:17:00.008+01:00

Imorgon drar Musikbiblioteket igång våran tävling i Guitar Hero.
Vi kommer under att antal tisdagskvällar i vår att samlas på Konserthuset och spela TV-spel, fika och som vanligt låna ut skivor med just din favoritmusik.
Spelet vi kommer spela är Guitar Hero: Warriors of Rock till Playstation 3 och vi som annordnar det hela är Pamela Berglund och jag (Sebastian Arnström). Så har ni inget speciellt för er imorgon och känner er sugna på att spela plastgitarr, låna skivor, eller bara ta en kaffe med oss på biblan - kom förbi! Runt klockan 18:00 har vi tänkt inleda spelandet, men vi har som vanligt öppet från klockan 11:00.

Ha det bra så länge, så ses vi på biblan!

Mvh
Sebastian

Guitar Hero tävling

2011-01-14T09:44:00.005+01:00

Med start tisdag 18 januari kl 18 drar vi igång en guitar Hero tävling. Ett antal tisdagar framöver kommer det att spelas i biblioteket.Vi kommer att använda spelet Warriors of rock.
Tävlingen följer en enkel modell. Den som har mest poäng när turneringen är slut blir vinnare.Du som är nybörjare och vill prova på eller erfaren och vill visa upp dina färdigheter är välkommen.Turneringen avslutas tisdag 22 mars då vi korar en vinnare. Musikbiblioteket kommer under tiden att ha öppet som vanligt så det går bra att låna och det kommer att finnas fika att köpa. Mer info kommer....

Välkomna

Våren på Blå Scenen

2011-01-13T12:03:00.002+01:00

Vi håller på att boka för fullt på Blå Scenen i vår. Flera grupper och artister är i färd med att boka fast en konsert, så skynda dig om du också är på hugget. Följande datum är bokningsbara i dagsläget.

27 januari
3 februari
10 februari
17 februari
24 februari
3 mars
31 mars prelbokad
7 april
14 april
28 april prelbokad
5 maj
19 maj

Årets bästa reggae

2011-01-07T11:00:00.001+01:00

1 kapellmästare.
3 låtskrivare.
9 oerhört bra musiker.
13 låtar.
1 Internal Dread.

Summan av detta blir Årets bästa reggaskiva. Skivan heter Connected och är gjord av Gävlebandet LionDub.

Det kanske låter märkligt att ett Gävleband skulle ha förmågan att göra årets bästa reggaeskiva. Och visst det finns andra bra skivor, men jag lovar er, i mitt tycke hittar jag ingen bättre som jag har lyssnat på. Och de är många.

LionDub har alltid varit ett bra liveband, men på skiva har de inte riktigt nått fram. Men så skriver vi 2010 och då kommer fullträffen.

Influenserna kommer från den brittiska reggaescenen. Det doftar både Steel Pulse och Linton Kwesi Johnson (eller kanske mer Dennis Bovell, LKJs kapellmästare). Just Dennis B gästar på Dance Little Sister, en riktig Lover som låter mer Aswad än Aswad själv!

Men dessa influenser är just influenser. Det är inte imitationer eller stöld. Det LionDub skapar är reggae Top notch. Textmässigt tycker jag också att det är riktigt bra. Kärlek blandas med funderingar över livet. Rainbow (Who Tell Me Who) är riktigt grubblande över livets mysterium.

Trots goda recensioner i svensk press så blir naturligtvis en svensk reggaeskiva marginaliserad. Det är synd för detta är en skiva som håller hög internationell klass. Ja, Connected skulle faktiskt kvala in på min topp 50-lista över reggaeskivor alla kategorier över tid och rum.

Så vad du än gör missa inte Connected!

Niclas Forsgren
Bibliotekarie på Sandvikens folkbibliotek som också bloggar om reggae på http://www.fileunderreggae.com/

Årets bästa altcountryjazzpop

2011-01-06T11:00:00.000+01:00

Årets bästa altcountryjazzpop är Avi Buffalo: Avi Buffalo.

Bandets musik beskrivs oftast som indiepop, men är i själva verket mycket bredare än den genren uppfattas som. De rör sig sömlöst mellan altcountry, jazzig pop och klassisk emotionellt driven indie.

Det som gör skivan så speciell är hur fantastiskt bra arrangemang och låtstrukturer de åstadkommit, trots sin ringa medelålder (bandmedlemmarna är 19 och precis utflugna från gymnasiet).

En otroligt stark debut som, trots att den kretsar i ett ganska nött stilistiskt fält, känns hur fräsch och mogen som helst.

Sebastian Arnström
Vikarierande musikbiblioteksassistent som också gärna tipsar om min egen debutskiva, Simian Ghost: Infinite Traffic Everywhere, som faktiskt också är väldigt bra om jag får säga det själv.

Årets bästa barnmagnet

2011-01-05T11:00:00.001+01:00

Årets bästa barnmagnet är Eric Saade: Masquerade.

Om man har en sexåring är det bara att öppna öronen och lyssna av hemmets delade luftrum om man vill veta vad som gäller bland den yngsta generationen musikkonsumenter. Så här går texten utifall ni inte visste: "Manboy manboy, jocki bare manboy, arest keva sjovi havila. Hest najst navi manboy star..."

Marika Andersson
Musikbibliotekets chef som här för sin dotters talan. Malena Ernman är för övrigt också bra.

Årets bästa rockabillytrashmetal

2011-01-04T11:00:00.001+01:00

Volbeat: Beyond hell, above heaven.

Volbeat har ett eget sound - som jag bara älskar. En salig blandning från Rockabilly till Trash Metal. Detta är en skiva jag blir glad av.

Pamela Berglund
Musikbibliotekets egen biblioteksassistent, med koll på det mesta.

Årets bästa opera i ny tappning

2011-01-03T11:00:00.002+01:00

Årets bästa opera i ny tappning är Mozart: Die Zauberflöte, dirigent René Jacobs.

Dirigenten René Jacobs låter oss höra Trollflöjten som vi aldrig fått höra den förut! En musikteaterupplevelse med intensiv och skön sång, hetsiga dialoger, vind- och åskmaskiner och allsköns överraskningar för örat. Lyssna , förundras och njut!

Margareta Hagman
Är den som främst upprätthåller Musikbiblioteket flexibla öppettider i samband med Gävle Symfoniorkesters konserter.

Årets bästa polkagriselektronica

2011-01-02T11:00:00.001+01:00

Efterklang, Magic Chairs. En polkagris där färg och smak varierar för varje lyssning.

Elin Lindfors
Började jobba på Musikbiblioteket när hon gick Jazzgymnasiet.

Årets bästa fiol

2011-01-01T11:00:00.002+01:00

Årets bästa fiol har Thomas von Wachenfeldt: Malleus clericum – hinslåtar, näckvalser och häxdanser.

En ensam fiol gör ibland att den svenska folkmusiken kommer till sin fulla rätt. Men det kräver sin spelman om det ska bli riktigt bra.

Detta är ett exempel på när komp och arr är helt överflödigt. Detta är direkt kommunikation med hin onde själv, via en stråke och fyra strängar.

Marika Andersson
Musikbibliotekets chef som i unga år kunde ses med attribut som folkdräkt, flätor och fiol.

Årets bästa etnoindie

2010-12-31T15:00:00.001+01:00

Årets bästa etnoindie är Vampire Weekend: Contra.

Sebastian Kloss
Jobbade på Musikbiblioteket för många år sedan, återfinns nu i en helt annan stad.

Årets bästa dubbtechno

2010-12-31T11:00:00.001+01:00

Årets bästa dubbtechno är Deepchord Presents Echospace: Liumin.

Sebastian Kloss
Jobbade på Musikbiblioteket för många år sedan, återfinns nu i en helt annan stad.

Årets bästa svenska visrock

2010-12-30T11:00:00.002+01:00

Årets bästa svenska visrock är Stina Berge: Stina.

För att hon har en unik röst och originella och berörande texter.

Christina
Musikbibliotekets egen katalogisatör

Årets bästa über-country

2010-12-29T11:00:00.002+01:00

Då var det dags att tänka till kring årets bästa musik. Det kan man, har jag insett, göra på olika sätt. Dels kan man lista hur många som helst. Jag är mycket förtjust i långa listor men i år fick jag för mig att det var lite fegt att lista så många skivor. Det borde ju finnas en som står över alla andra.

Dels kan man tänka med hjärnan. Den har jag denna gång valt att ignorera och istället låter jag hjärtat styra. Vilket gör att årets bästa skiva är den jag blivit gladast i själen av att lyssna på och den som gått varmast i CD-spelaren hemma.

Så årets bästa skiva för mig är Freight Train av Alan Jackson. Som jag skrivit förut fattar nog inte genomsnittssvensken hur stor Alan Jackson faktiskt är. I USA har han haft över 30 listettor och i de södrare delarna i USA finns det få andra artister som sålt så mycket som han. Men genren Country har ofta behandlats styvmoderligt inom de svenska medierna. Och mer Country än Alan Jackson är svårt att hitta idag.

Då jag skrev om skivan på ”Musikbiblioteket gillar” förra gången skrev jag att skivan var okej men innehåller några bagateller. Efter ännu flera lyssningar har jag reviderat min åsikt och finner skivan vara en av Jacksons starkaste med höjdpunkter som balladen "It's just that way", intensiva” Freight Train” och svängiga "I could get used to this loving thing".

Fast de kanske allra bästa låtarna är den fina "After 17" som Jackson skrivit om/åt sin dotter. Dessutom innehåller skivan en av de bästa låtar Jackoson någonsin gjort, nämligen "Hard hat and a Hammer”. Den låten är en hyllning till arbetaren, ett tema mycket vanligt inom countrymusiken, men Alan gör det superbt.

Skivan kom redan i april i år men den går fortfarande varm hemma. Ett tecken om något att ”Freight Train” är en skiva som håller!

Daniel Gustavsson
Bibliotekarie på Gävle stadsbibliotek och en flitig bloggare både här och där.

Årets bästa depprock

2010-12-28T11:00:00.002+01:00

Årets bästa depprock är Beach House: Teen Dream.

Med en bakgrund av flitigt Kent-, Red House Painters- , och Death Cab for Cutie-lyssnande är det trevligt att upptäcka någonting nytt i depprock-genren, som jag så fritt valt att kalla den.

I år kom Beach House tredje album Teen Dream ut. Det är svajiga tongångar, ledsna gitarrer, släpiga kvinnokörer och det är riktigt bra! Det träffar på djupet. Jag fascineras av sångarens unisex-röst. Är det en man eller en kvinna som sjunger? Eller både och? Självklart spelar det ingen större roll och jag låter mystiken kring detta kvarstå.

Beach House är en amerikansk indie/pop-grupp som bildades 2004. År 2006 kom deras första självbetitlade album och sedan dess har alltså två album släppts. Så utforska gärna denna relativt okända popgupp och låt dig dras med i melankolin.

Linnea
Jobbade senast i somras på Musikbiblioteket, återfinns nu på Sandvikens folkbibliotek

Ny tider inför våren!

2010-12-18T13:21:00.001+01:00

Hej på er alla Blå Scenen fans!

Ny Säsong och nya tider är inom räckhåll. Då är dags att börja boka upp sig på nya tider inför våren! Vänta inte nu utan boka in en tid och testa dom där dammiga låtarna/dikterna som aldrig får komma till tals eller testa dina nya här på Blå Scenen innan du drar iväg på Europa turné.

Tider att boka in sig på till våren finns under "Information" i vänsterspalten i vår fina Facebookgrupp.

Grammis till Sandviken?

2010-12-14T10:55:00.001+01:00

Kråkan & Busarna från grannkommunen Sandviken har blivit grammisnominerade - igen. Denna gång för nysläppta plattan En jätteliten låg hög. Självklart finns den att låna på Musikbiblioteket.

Idag är det Luciadagen!

2010-12-13T11:05:00.003+01:00

Idag är det lucia som brukar anses vara den riktiga inledningen på julfirandet, (tillsammans med advent i och för sig). Lucia har, som så många andra traditioner, sitt ursprung i både hedniska och kristna seder. På Sicilien, där helgonet Sankta Lucia föddes, firas en annan Luciatradition där barnen lämnar över mat till helgonet samt till en "flygande åsna" som hjälper Lucia att ge presenter. Om barnen råkar se henne kommer hon enligt sägnen att kasta aska i deras ögon, så att de blir tillfälligt blinda.

Den mest kända visa som spelas kring Lucia torde vara "Luciasången". Musiken och texten anges ofta vara komponerad eller nedtecknad 1835 av den italienske tonsättaren Teodoro Cottrau (1827-1879). Men det stämmer troligtvis inte. Förmodligen har Cottrau, som var son till den franskitalienske kompositören och sångsamlaren Guillaume Louis Cottrau, endast nedtecknat och översatt sången från neapolitanska till italienska. Cottrau publicerade sången som ”Barcarolla” 1849. Det finns för övrigt ett inte helt trovärdigt men ändock intressant rykte att "Luciasången" skrevs av svenske tonsättaren Gunnar Wennerberg på besök i Neapel 1852.

I USA publicerade M. McCaffrey en tidig version av sången, med text på engelska av Thomas Oliphant. Men de två kanske mest kända versionerna är gjorda av operasångaren Enrico Caruso respektive Elvis Presley.

På svenska har visan lustigt nog inte mindre än tre berömda texter på svenska, varav ingen är en översättning av det italienska/neapolitanska originalet.

Den första, "Sankta Lucia, ljusklara hägring", skrevs av Sigrid Elmblad och blev publicerad 1919.

Den andra, "Natten går tunga fjät" skrevs av Arvid Rosén och trycktes i ”sånger för skolan” 1928. Av texten att döma ville Rosén att den skulle låta som en ålderdomlig folkvisa.

Den tredje heter ”Ute är mörkt och kallt”. Sångens tema liknar de båda andra men använder enklare ord och utgår från ett barns perspektiv. Vem som skrivit texten är höjt i dunkelt. Likaså när den skrevs. Den mest kvalificerade gissningen är att den är skriven av Gudrun Olsson under 1970-talet.

Många har som sagt gjort Luciasången. Mina favoriter är versioner inspelade av Thomas Di Leva och Malena Ernman. Två versioner som knappast kunde vara mer olika. Men de har det gemensamma att de är riktigt bra. Vilka är era favoriter?

/Daniel

Local Rivalry

2010-12-10T13:22:00.010+01:00

I årets upplaga av Local Heroes, galan som hyllar Gävles lokala musikliv, är två av fyra nominerade artister i kategorin "Årets lokala nykomling" anställda på Musikbiblioteket.
Idag jobbar vi ihop, Simian Ghost och Violet Vain, och stämningen är munter när vi småpratar och, tillsynes, hyllar varandras musik. MEN det har även viftats hotfullt med en tidningsupphängarpinne och grimaserats när den andre vänder ryggen till.

Om denna bild är av hyllande/rivaliserande karaktär får ni spekulera kring själva.

Simian Ghost

Violet Vain & Friends

Mer jul

2010-12-06T10:50:00.003+01:00

Mer Jul i Gävle är en aktuell slogan för Gävle Kommun. Och det lär ju synas här också. Så lämpligt då att jag hört en av de bästa julskivor någonsin!

Bela Fleck and the Flecktones är en amerikansk grupp som mestadels gör intrumentalmusik. De kör en säregen blandning av Bluegrass, Fusion och Jazz. Namnet är förresten en hyllning till intrumentalbandet Dick Dale & the Daletones (1960-talsband som är mest känd för att deras "Misirlou" används som ledmotiv i filmen Pulp Fiction).

Bandet släppte 2008 en julskiva som låter som bara Bela Fleck & the Flecktones kan. Skivan toppade albumlistan för jazzmusik och deras version av "Sleigh Ride" nominerades för "Best Country Instrumental Performance". Den låten är också en av skivans höjdpunkter tillsammans med "Jingle Bells" och "Silent Night". Även "12 days of Christmas" är intressant och den är även skivans mest ambitiösa låt. När ni hör den förstår ni vad jag menar. Låten innehåller bland annat 12 olika tonarter!

Finns skivan inne?

/Daniel

Blå Scenen - Freyd - 9 Dec - Kl.18

2010-12-03T11:18:00.001+01:00

Kom och lyssna till sista akten för denna säsong!

Freyd består av Henna och Kerstin. De beskriver sin musik som melankoliska visor som tillsammans utgör en berättelse om kärlek och död.

TORSDAG 9/12 KL: 18
BLÅ SCENEN, MUSIKBIBLIOTEKET
GÄVLE KONSERTHUS

Olika typer av julmusik

2010-12-02T11:28:00.002+01:00

Julen närmar sig. Jag vet att många "fina" recensenter inte gillar julmusik. Jag antar att det är för folkligt. Själv är jag en stooor julmusikfantast och listar här fem bra (enligt mig i alla fall) julskivor som alla finns att låna på biblioteket.

1. Dolly Parton - Home for Christmas
Dolly är en ikon inom countrymusiken som har skrivit många storsäljare, som I will Always love you". Här tolkar hon julsånger. Några av skivans höjdpunkter är "Rudolph the Red-Nosed Reindeer" och "Winter Wonderland"

2. Lasse Berghagen - Jul i vårt hus
Lars Berghagen är Sverige personifierad och vem är bättre att sjunga in den svenska julen än han. Några av skivans höjdpunkter är "Jul i vårt hus" och "Juletid, välkommen hit".

3. Johnny Cash - The Christmas collection
Den svartklädde mannen med kanske världens mest kända barrytonstämma har gjort många jullåtar i sina dar. Här samlas några av hans bästa. Några av skivans höjdpunkter är "Little Drummerboy" och "That Christmas Feeling".

4. Bob Dylan - Christmas in the Heart
Dylan chockade många musik"förståsigpåare" då han förra året släppte sin första julskiva. Fast egentligen är det inte konstigt alls. Dylan har alltid intresserat sig för gammal musik (något man kan höra i hans fantastiska radioprogram Theme Time Radio Hour". Och julmusik hör ju till den folkmusikskatten. Några av skivans höjdpunkter är "Must Be Santa" och "Do you hear What I Hear?"

5. Malena Ernman - Santa Lucia

Sandvikaren och operadivan Ehrnman har gjort en julskiva i operastuk. Riktigt bra är den och man får verkligen känslan av midnattsmässa i kyrkan. Några av skivans höjdpunkter är "Betlehems Stjärna" och "Santa Lucia".

/Daniel

Blå Scenen - Vincent Pitcher - 2 Dec - Kl.18

2010-11-26T11:19:00.001+01:00

Vincent Pitcher är en australisk låtskrivare och gitarrist. Han spelar folkmusik, pop och gillar att ta välbekanta sånger, särskilt från 80-talet, och skruva till dem. Så räkna med en del oväntade och några helt okända original. Vincent jobbar på Engelska Skolan i Gävle, kanske får han sällskap av andra lärare på några låtar.

TORSDAG 2/12 KL: 18
BLÅ SCENEN, MUSIKBIBLIOTEKET
GÄVLE KONSERTHUS

Blå Scenen - Simian Ghost - 25 Nov - Kl.18

2010-11-19T12:01:00.001+01:00

Simian Ghost är ett inspelningsprojekt av lokala musikern och tillika musikbiblioteks-vikarien Sebastian Arnström. Han har sedan 2006 släppt skivor på Umeå-etiketten Nomethod Records med sitt band Aerial. Solodebuten släpps nu den 29:e november i samma regi.

TORSDAG 25/11 KL: 18
BLÅ SCENEN, MUSIKBIBLIOTEKET
GÄVLE KONSERTHUS

Oerhörda röster

2010-11-18T11:05:00.003+01:00

Just nu spiller intressanta ljud över från replokalen inför söndagens konsert Oerhörda röster, både till Musikbiblioteket och personalens tjänsterum. Ett annorlunda rörelsemönster lägger sig över våra steg. Det här är ett soundtrack vi vill ha varje arbetsdag.

/Marika

Blå Scenen - Julie - 18 Nov - Kl.18

2010-11-13T20:05:00.001+01:00

Kom på ännu en Konsert på vår fina blå scen!

Julie är 23 år och har hållit på med musik så länge hon kan minnas. Började skriva eget med singer/songwriterstuk förra året. Influeras av artister som Maria Mena, Brooke Fraser och Joy Williams. Är för övrigt nybliven zumbafantast och nyutexaminerad dataingenjör.

TORSDAG 18/11 KL: 18
BLÅ SCENEN, MUSIKBIBLIOTEKET
GÄVLE KONSERTHUS

Blå Scenen - Frida/Claes - 11 Nov - Kl.18

2010-11-05T11:14:00.001+01:00

Frida och Claes är två singer/songwriters som delar på en kväll men som inte vill dela in sin musik i ett fack. Istället kanske sakerna de gillar kan ge ett hum om deras musik.

Frida gillar: Ani Difranco, pappas skivsamling, mandariner, Billie Holiday, möten, lekfullhet, Regina Spektor, innerlighet och turkost.

Claes gillar: magkänsla, The tallest man on earth, att ta reda på hur saker fungerar, utlopp, Avett brothers, ögonblick och sin trasiga, för stora cykel.

Kom! Kom! Kom! Så Myser vi!

TORSDAG 11/11 KL: 18
BLÅ SCENEN, MUSIKBIBLIOTEKET
GÄVLE KONSERTHUS

Halloweenmusik

2010-10-29T12:44:00.004+02:00

Halloween närmar sig. På musikbiblioteket finns det många passande skivor att låna till din halloweenfest. Men talar man om halloween-passande musik är det omöjligt att ignorera Screaming Jay Hawkins.

Hawkins, som egentligen heter Jalacy Hawkins, försökte ursprungligen att slå igenom som operasångare. Detta försök misslyckades och Jay Hawkins satsade istället på en karriär som en bluessångare. Han släppte en hel del singlar utan några större succéer. I alla fall innan han bestämde sig för att spela in bluesballaden "I Put a Spell on You". Både Hawkins och bandet var oerhört fulla när de skulle spela in låten och resultatet blev något helt annat än vad det var tänkt. Istället för en smäktande ballad är det en aspackad Jay Hawkins som grurglar, snörvlar, skriker och flåsar sig igenom låten. Enligt sägen kommer Jay Hawkins inte ens ihåg att han spelat in den. Men resultatet blev mycket lyckat och låten har sålt i miljoner exemplar och anses vara en av musikhistoriens viktigaste låtar.

När Hawkins skulle framföra låten live blev han övertalad att inleda framträdandet genom att stiga upp ur en likkista. Även detta blev en succé och Hawkins, som nu kallades för Screaming Jay Hawkins, tillförde mer och mer ockulta inslag till sina framträdanden. Han började bära guld- och leopardmönstrade kläder med en massa (gummi)ormar runt halsen. Han bar alltid med sig en rykande dödskalle (som hette Henry) på en pinne med sig.

Även om Screaming Jay Hawkins inte skulle få några fler hits spelade han in många skrämmande och fantastiska låtar som "Feast of the Mau Mau", "Frenzy", "Little Demon" och "Voodoo" samt Tom Waits-covern Whistling past the Graveyard".

Han gick bort 2000 och enligt legenden var han då far till över 75 barn!

Musikbiblioteket har två skivor med denne intressanta musiker. Dels hitsamlingen "Portait of a man", dels samlingen "The whamee" som samlar hans blueslåtar, alltså innan han blev "voodoo-galningen". Låna dom gärna!

/Daniel

Blå Scenen - På Ren Västerbergska - 4 Nov - Kl.18

2010-10-28T17:31:00.002+02:00

Västerbergs Folkhögskola bjuder på Stand-Up, poesi och musik när lärare och elever uppträder på Blå Scenen. Bland de deltagande finns Hans Carstensen, Nica Forsberg och elever från kursen "Mot ett professionellt författarskap" och "Hel som Människa".

Kom och titta och lyssna! Gratis!

TORSDAG 4/11 KL.18
BLÅ SCENEN, MUSIKBIBLIOTEKET
GÄVLE KONSERTHUS

Paul is Undead av Alan Goldsher

2010-10-18T10:57:00.002+02:00

Det finns många Beatlesbiografier. Problemet med biografier brukar vara sanningshalten. Kan man lite på innehållet eller har författaren vänt på saker till sin fördel? Ofta är det så. Det enda man verkligen kan lite på är fiktionen. Därför borde kanske denna bok vara den ultimata Beatlesbiografin.

Den här boken är något utöver det vanliga. Handlingen utspelar sig i en alternativ värld där Zombies är vanligt förekommande. En Zombie som verkar ha specfiella krafter är John Lennon, som drömmer om världsherravälde. Därför dödar han och återupplivar den skicklige musikerna Paul McCartney och bestämmer sig för att ta över världen. Som hjälp får dom Geroge Harrison. Tur dock att ninjakrigaren Ringo Starr håller ett vakande öga över sina bandmedlemmar. Dessutom lurar zombiehataren och zombiejägaren Mick Jagger i skuggorna.

Låter det vansinnigt? Det är det också. Denna bok utgår från vanliga Beatlesbiografier men är givetvis något omgjord. Boken består av intervjuer med de olika Beatlesmedlemmarna samt andra musiker (bland andra Roy Orbison) som inte heller är döda utan är olika typer av väsen. Även "nästan-Beatlesmedlemmar" som Pete Best (som här är vampyr) är med i denna bisarra bok.

Alan Goldsher är musiker och författare. Han har skrivit mer seriösa böcker som "Hard Bop Academy: The Sidemen of Art Blakey and the Jazz Messengers". Men det verkar vara Paul is Undead som blir hans stora genombrott.
Men är denna bisarra bok verkligen bra? Den är mera intressant än och men så pass intressant att den blir bra. Som en längre novell skulle den vara fantastisk. Men som roman blir det lite mycket. Den är helt enkelt för lång. Men läsvärd är den.

Finns boken inne?

/Daniel

Blå Scenen - Rodica - 21 Okt - Kl.18

2010-10-15T16:25:00.002+02:00

Rumänsk-svensk sångerska som sjunger av hjärtats lust om de
innersta känslorna. Hon vann den tredje delfinalen i Sveriges
Radio Gävleborgs tävling Svensktoppen nästa 2009 med den egna
låten Kärleken är bara vår. Hon har även sjungit med Ale Möller
Band på Gävle Konserthus på en gala för invandrade musiker i
Gävle.

Välkomna!

TORSDAG 21/10 KL: 18
BLÅ SCENEN, MUSIKBIBLIOTEKET
GÄVLE KONSERTHUS

Sandviken rules...

2010-09-24T08:37:00.003+02:00

Stort grattis till Årets bibliotek som i år ligger nästgårds, Sandvikens folkbibliotek. Den sköna bloggen är en av motiveringarna till utmärkelsen. Vi känner hur håret fläktar av alla hurrarop ända hit till Gävle. För er lägger vi idag en trumpetfanfar i skivspelaren.

/Marika

Förtidsröstningen

2010-09-18T12:32:00.005+02:00

Kön till förtidsröstningen ringlar lång utanför Musikbiblioteket just nu. Vi försöker underhålla dem med bra musik i högtalarna. Till exempel Kronos Quartet: Floodpain. Så länge vi inte spelar Internationalen borde inte valet av musik påverka valet av parti. Men riktigt säker kan man aldrig vara?

/Marika

Blå Scenen öppnar upp!

2010-09-14T17:14:00.002+02:00

Blå Scenen öppnar nu för annat än bara musik.

Om någon peppad stand-up komiker, eller ivrig poetry-slammare vill äntra scenen någon torsdag så är detta nu fullt möjligt. Egentligen är det bara upp till dig och scenen att sätta gränserna för vad som är möjligt att göra. Har du någon idé du vill fullfölja som du tror vi inte tänkt på så hör av dig till Blå Scenen.

Vi kommer även göra en invigning av detta faktum, den 14:e Oktober, då författaren Bernt-Olov Andersson kommer läsa ur sitt senaste poesi-alster. Samma kväll som bandet "Starka Band" (med författaren på leadsong) kommer stå för musiken.

Mycket nöje!

/Blå Scenen

Boka tid på Blå Scenen!

2010-08-31T14:25:00.005+02:00

Så var det dags att dra upp ridån för Blå Scenens tredje säsong!

Om du har spelnerverna kvar sen tidigare säsonger eller bara väntat för att bli varm i kläderna till denna tycker vi du ska greppa lånekortet och bege dig antingen via mail, telefon eller till fots till Musikbiblioteket. Här finns scenen för dig!

Genom att bara ha ett lånekort så kan du boka in en kväll där du bestämmer repertoaren och vi andra lyssnar.
I vanlig ordning kommer ditt framträdande äga rum kvällstid 18:00 på torsdagar, med start i oktober.

Välj din torsdag!

Kontakta oss:
Mail: musikbiblioteket@gavlebibliotek.nu
Telefon: 026-172945
Adress: Gävle konserthus, Kungsbäcksvägen 22 Gävle

Ps. Passa även på att gå med i Blå Scenens facebookgrupp "Blå Scenen i Musikbiblioteket", och det ska tilläggas att lånekort såklart är GRATIS! ds.

Att gå är att Musika!

2010-08-04T16:24:00.004+02:00

Nu när Sebastian betat av betraktarens perspektiv kan jag då tillägga med utövarens. I det fallet vill jag också hävda att musiken är din, och inte "Musikernas". Musikutövande kanske på många plan mer handlar om en inställning snarare än en "begåvning".

I samma stund du lagt orden "Näe, jag är inte så musikalisk så jag pysslar inte med det där" i din mun har du samtidigt tagit avstånd från och klippt banden till just din musikutövning. Att musik precis som mycket annat handlar om "Learning by doing" förklarar kanske att det kommer hända saker om du bara ger dig in i utövandet och hittar din egna musikalitet. Men kanske en grundpelare i utövandet också handlar om lust. Är det roligt att trumma på knäna? Tycker du det finns det en chans att du hamnar där igen och trummar på snart allt i din närhet. Men gillar du inte det ser jag heller inte det som en uteslutande faktor till att du är "omusikalisk".

Att du egentligen varje dag utövar någonslags musikalisk yttring kanske håller mina argument uppe. Det är t.ex sällan jag ser folk på promenad gå ojämt, att gå är nog en omedveten musikalisk handling. "Att gå" uppfyller många krav på vad musik är, "Att gå" har en puls, ett tempo, en rytm och till och med toner när fötterna smattrar i backen. "Att gå" kanske skulle falla under den benämning Lars Lilliestam tar upp i sin bok Musikliv från 2006 då han pratar om begreppet "Att Musika". Att musika i hans mening är en defenition som innefattar alla aktiviteter där musik ingår, expempelvis lyssna, sjunga, spela, skapa musik, dansa, prata om musik, läsa om musik, samla på musik, etc. Då kanske alla dessa uttryck är medvetna handlingar kanske vi bör klassificera "Att gå" som just en omedveten musikalisk handling, iallafall i dagsläget. Att börja gå medvetet som en musikalisk handling ser jag egentligen inte som ett mindre musikaliskt uttryck än om du skulle ge dig på en Mozart symfoni med fiolen, i båda fallen utövar du en slags musikalisk handling.

Vad jag egentligen försöker närma mig är nånslags idé om att alla egentligen är musikaliska och att omusikalitet är en myt som vi vänar om ryggen när vi går med på att vara omusikaliska. Det kanske först är när vi hävdar att vi är omusikaliska som vi blir omusikaliska och när vi istället har en inställning om att vara musikaliska vi blir musikaliska. Jag är osäker om ens omusikalitet är ett befogat uttryck att använda sig av, om ens att omusikalitet finns.

Musiken är din!

2010-07-28T14:00:00.017+02:00

I dessa dagar av tilltagande maktcentralisering, överkonsumtion och nervös trendkänslighet, känns musiken som konstform alltmer relevant och viktig. Musiken är (enligt mig) en av de få konstformer som fortfarande tillhör folket.
Internet har tillgängliggjort i stort sett all musik för en stor del av jordens befolkning. När man lyssnar på musik man tycker om gör man den till sin egen, fyller den med sina egna erfarenheter och värderingar, sina egna drömmar och känslor. Musik är ett sätt att definiera sin personlighet, att utvecklas och uttrycka sig, både genom utövande och konsumerande. Du köper (se; laddar hem/lånar) en skiva, lyssnar på den i din iPod, womo, stereo eller dator, och när du gör detta tillhör musiken bara dig.
Du ritar konturerna och färglägger med scener ur ditt eget liv, känslor som tillhör dig. Musiken är din egen och ingen annan kommer någonsin att uppleva den på samma sätt som du.

Dessa kognitiva spelregler är givetvis lika relevanta även i andra sammanhang - egentligen i alla sammanhang. Jag väljer ändå att se musiken som mer folklig än många andra konstformer. Musiken är där, (kom ihåg att jag skriver från ett västerländskt perspektiv), och vem som helst kan ta den och göra den till sin egen. Även de största artisterna och de kändaste musikernas verk finns där för dig och de saknar substans tills du hör dem och fyller dem med mening.
De "finaste" tavlorna hänger på museum runt om i världen, vaktade, i montrar. De "finaste" klädesplaggen är så dyra att nästan ingen har råd att köpa dem. Man betraktar dem på avstånd. Bildkonsten ligger på andra plan nära musiken vad det gäller tillgänglighet. Spridningen är stor och det är väldigt kravlöst att utöva den. Alltså, jag förstår ju själv att det här är lite snåriga och motsägelsefulla argument, jag har lite problem själv att sätta fingret på exakt vad jag menar. Jag tror det har att göra med det tillfälle då konsten blir sådär dyr och exklusiv, ett moment som inte riktigt infinner sig på samma sätt i musikvärlden. Inte sedan internet iallafall.

Musik är också en av de äldsta, om inte den äldsta, formen av kommunikation. Ordlös, intuitiv och själslig. Språket, som till stor grad utgör hela vår världsuppfattning, är sömlöst sammanfogat med musiken. Utstötandet av rytmiska ljud har varit en ganska stor del av människans utveckling.

Med detta sagt skulle jag vilja ge några tips på softa skivor härifrån biblan att grillas till i ryssvärmen. I formen artist/skiva;

The Flaming Lips - The Soft Bulletin
Sonic Youth - Daydream Nation
Animal Collective - Feels
Siouxsie and the Banshees - The Scream
Pixies - Surfer Rosa
Here we go Magic - S/T
Yo La Tengo - Popular Songs
Lambchop - Damaged
Wilco - Summer Teeth
Pavement - Crooked Rain
Belong - October Language
Broadcast - Haha Sound
Patti Smith - Easter
Deerhunter - Microcastle
The Books - Lost and Safe
Grizzly Bear - Yellow House
Rachel's - Systems/Layers

Det var några tips! Förhoppningsvis kan det sporra er att komma hit och leta lite, för här är musiken alldeles fri, precis som det ska vara!

(Jag kan ju tillägga också att det kan vara snällt att köpa lite musik då och då för att stödja alla stackars svältande artister där ute. Bara för att ta ner nivån lite på det här inlägget).

Hyllningslåtar

2010-06-21T15:07:00.006+02:00

En slags undergenre (eller vad man nu ska kalla det) inom musiken är hyllningslåtar. Denna typ av musikgenre är idag inte alltför vanlig. En hyllningslåt går alltså ut på att man gör en låt om någon annan (oftast) musiker. Vad som också är intressant med denna genre är att musikstilen är underordnad den, en hyllningslåt kan göras i vilken musikstil som helst. Den är dock mycket vanligt förekommande inom countryn. En relativt nyinköpt skiva till musikbiblioteket heter "A Girl Named Johhny Cash and other Tribute Songs". Här sjunger countryartister om andra countryartister. Titelspåret, som också är en av skivans stora höjdpunkter (även om alla låtarna är bra) görs av Jane Morgan och är även en anspelning på Cash-hiten "A Boy Namned Sue". Skivan domineras av Stoney Edwards som gör inte mindre än tio av skivans 18 låtar. Edwards är mycket skicklig på att imitera originalartisterna i sina hyllningslåtar. Här hyllar han bland andra Hank Williams, Lefty Fritzell och Bob Willis. Han hyllar även Merle Haggard, som själv har två spår på denna skiva.

"A Girl Namned Johnny Cash and other Tribute Songs" innehåller många bra hyllningslåtar. Låna gärna den skivan. Men det finns så många fler. Här kommer ett urval av bra hyllningslåtar:

"Three Stars" av Eddie Cochran (där han hyllar Big Bopper, Ritchie Valens & Buddy Holly)

"American Pie" av Don McLean (som hyllar Buddy Holly. Om Madonnas version är menad att även den hylla Buddy Holly har jag ingen aning om).

"Advertising Space av Robbie Willimas (hyllar Elvis Presley).

"I'll Be Missing You" av Puff Daddy, 112 & Faith Evans (en hyllningslåt till Notorious B.I.G., samplad av Policelåten "Every Breath you Take")

"Me and Paul" av Willie Nelson (som hyllar sin trummis Paul English)

Har jag missat någon hyllningslåt som bara måste nämnas?

/Daniel

Rockens begynnelse.

2010-06-07T14:03:00.006+02:00

Ibland kan jag känna att jag längtar tillbaka till och saknar en tid som jag aldrig varit med om. En tid som säkert hör till de mest romantiserade när den återberättas i filmer och texter. Och det var när rocken kom på 50-talet. Då det var något helt nytt som svepte in över världen och Sverige och det blev musik som för första gången var ungdomens musik. En av våra sköna stammislåntagare berättar entusiastiskt om hur rocken var något helt nytt och "fan vad svårt det var att få tag på ett par jeans!". Men han var en av dom första i hemstaden som lade vantarna på ett par Levis-jeans som kom med leverans från Amerika. Jag undrar vad man lyssnade på innan rocken fanns? "Äh, det var bara jazz och Siw Malmkvist och skit!"
Jag hade velat vara med när det hände.

Just nu spelas samlingen "Rockminnen från 50- & 60-talet" med skön begynnelserock från Sverige. Det är hittepåengelska och kanske inte supertuffa texter ("Häääär ska vaskas!") men det är rockens första uttryck i Sverige och därför måste man lyssna för att ta del av ett musikhistoriskt perspektiv. Det är medryckande. Låntagarna formligen knäknixar sig fram i bibblo när man spelar plattan.

Originalet eller covern?

2010-06-02T14:08:00.005+02:00

Det finns så många covers.
Fenomenet att göra andras låtar i egen tappning är rätt intressant och ett samtalsämne som tål att tas upp fler än en gång. Det finns många anledningar, både vackra och lite halvtaskiga, att göra covers.
Man kanske vill lyfta fram sig själv som okänd artist genom att spela välkänt och hyllat material, hylla och belysa en bortglömd artists alster, kanske känner man att någon annans låt hade kunnat göras mycket bättre varpå man tar sig an den själv?
Kan det vara så att man har tröttnat på sin egen musik och förgriper sig på någon annans material i ren desperation för att överleva? Jag får en sådan känsla av olika konstellationer som år efter år turnerar med grupper som skulle kunna heta BEAT-LESS (Beatles), ACE of DC (AC/DC) eller Alice Whooper (Alice Cooper).
Det kanske blir bra, jag vet inte? Det kanske låter nästan lika bra? Personligen sätter jag hellre på en skiva med the real deal.

Flertalet av fallen upplever jag att originalet är bättre än covern, men vissa gånger blir det omvänt.
Här är några exempel på folkliga låtar där jag tycker att covern segrar över originalet:

Låt: "We can work it out"
Original: The Beatles.
Cover: Stevie Wonder

Låt: "Wonderwall"
Original: Oasis
Cover: Ryan Adams

Låt: "Evighet"
Original: Carola
Cover: Tomas Andersson Wij

Har ni några fler exempel?
Eller kanske något fall där covern får storstryk av originalet?

Simon & Garfunkel

2010-05-27T17:32:00.005+02:00

I biblioteket spelas nu en av skivorna från Musikbibliotekets eminenta Simon & Garfunkel-box "Simon & Garfunkel - The Collection". Boxen har en enastående förmåga att halka runt bland personalens rekommendationshyllor. Först skymtades den på Linneas för att sedan halka in på Samuels och jag har verkligen för avsikt att slänga upp den på min hylla. Så fort den blir ledig.

I den 5 cd och 1 dvd starka volymen samlas duons epoker och olika uttryck.
Från det där nästan sakrala till det politiskt laddade och bort mot oväntade utflippade gospelkörer och hårt producerade ljud*. Genom lyssningen är det ständigt nya låtar att fångas och förvånas av, samtidigt som de känns så självklart Simon & Garfunkel-iga.
En egenskap som bara de riktigt starka artisterna lyckas klara - att surfa runt i olika, ibland vitt skilda musikaliska faser och genrer och samtidigt ha en så lysande klar identitet.

Gott folk, det här är angenäm lyssning.

Kolla här om den finns inne! Om denär på vift är det mycket troligt att jag är den skyldige.

* Hittas t.ex. på spåret "Save the life of my child" på "Bookends"

Nytt i biblioteket!

2010-05-26T13:30:00.008+02:00

Det fullkomligt väller in nya skivor till biblioteket. Kanske är våren den bästa tiden för att släppa nytt? För en som vill hinna lyssna igenom all ny spännande musik som kommer är det en väldigt stressig tid.

Några exempel på nyinkommet som jag vill hinna lyssna på:

Anna von Hausswolff ( på bilden) - Singing from the grave
Salem al Fakir - Ignore this
Efterklang - Magic chairs
Sharon Jones & The dap-kings - I learned the hard way
She & Him - Volume two
Jónsi - Go
Familjen - Mänskligheten

Det finns en tacksam, enkel funktion med Musikbibliotekets katalogsök som kanske inte alla vet om. I menyn till vänster finns fliken "Nyhetslistor" där man väljer den månad man vill kika vad som köpts in och sen "Visa". Ett enkelt sätt för den hemkära att hålla koll på vad nytt som finns att lägga vantarna på, kanske göra besöket här ännu mer effektivt och målinriktat.

Kom in, vetja!

Fredag morgon

2010-05-10T15:51:00.002+02:00

Fredag morgon. Önska i P2. En kvinna berättar insiktsfullt om hur hon efter femtio år upptäckt en ny musikform som nu berikar hennes liv med ökad kunskap och fördjupade känslor.

För hennes del rörde det sig om opera. För din del kanske det handlar om andra oupptäckta kontinenter. Musikbiblioteket ger dig möjligheter att navigera rätt. Eller snarare hitta nya kurser. Musikbiblioteket gör det fritt för dig att planlöst färdas och utan kostnad pröva dig fram, förskräckas, njuta, förfasas, hitta hem. Kort sagt. Att vidga dina gränser.

Musikbiblioteket - som är Gävle Stadsbiblioteks musikavdelning- är till för alla utan åldersgränser! Och med en omfattande musikskatt i ord och ton!

Musiken har liksom konsten och de skrivna och oskrivna orden följt människan genom årtusendena. Hon har i historiens alla kulturer använt ”ljud” för kommunikation och symbolik. Det grekiska ordet mousiké fick så småningom beteckna en odelbar helhet. Den består av delarna poesi, dans och vad vi idag menar med musik.

När Musikbiblioteket nu om en tid flyttar till Stadsbiblioteket Gefle Vapen delar musiken därför på ett självklart sätt återigen plats med de andra sköna konsterna.

Margareta Hagman
Bibliotekarie
Musikbiblioteket

Etta på kulturtoppen

2010-05-07T14:34:00.004+02:00

Musikbibliotekets chef har idag blivit klassad som självständig av Arbetarbladet. Chefen har på grund av denna hedrande första plats på kulturtoppen blivit så mallig att det knappt går att prata med henne. Men hon vill ändå påpeka att liksom det bakom varje framgångsrik man finns en kvinna, finns det bakom denna framgångsrika kvinna, tre andra kvinnor.

Texten som placerade chefen på kulturtoppen har på intet sätt skapats av en enda person. Tre medarbetare på Musikbiblioteket har dragit sina strån till stacken. Pamela Berglund var den som kläckte idén, det var också hon som vinklade den på en batalj i tv-spel. Christina Wengström stod som vanligt för omvärldsbevakningen och refererade till forskningsresultat i biblioteksvärlden. Margareta Hagman som i grund och botten är en vänlig själ, hjälpte till att slipa bort de värsta spetsigheterna i texten.

Vi tycker också att Arbetarbladet ger Mats Öström en onödig släng, som om inte han skulle stå bakom allt vi gör! Vi kan endast vagt dra oss till minnes ett tillfälle när han tog sin hand ifrån oss. Vi kanske inte ska avslöja vad vi planerade att göra då. Om man vill ta reda på det går det bra att reservera honom för ett korttidslån. Han finns registrerad i vår katalog, färdig att låna!

Marika Andersson
Chef på Musikbiblioteket

Musikbiblioteksbloggen ger sig in i biblioteksdebatten

2010-05-04T09:47:00.009+02:00

I dagens Gefle Dagblad händer det märkliga att Björn Widegren svarar på en insändare som GD har valt att inte publicera. ”Musikbiblioteket gillar” väljer att göra det. Vi har fått samma insändare, och även om den är elak tycker vi att den är värd att spridas. Hur ska GD:s läsare annars förstå varför Widegren tycker att någon har vridit om bajonetten? Så här lyder insändaren, vars upphovskvinna vill vara anonym:

P***a inte på biblioteket, g**********r! (*Musikbiblioteket censurerar.)

Biblioteket vill utöka barnavdelningens yta och har nyligen invigt en ungdomsavdelning. Musikbiblioteket är på väg att flytta in. Vuxenlitteraturen får tränga ihop sig i väntan på ett ombyggt bibliotek. Insändar- och kultursidorna bågnar av upprörda människor som vill försvara boken. Men vem vill försvara vår framtid, barnen och ungdomarna? Endast bibliotekspersonalen själva verkar det som.

En pensionerad bibliotekschef som uppenbarligen är frustrerad över att inte längre sitta i beslutande position, får om och om igen bästa publiceringsplats på Gefle Dagblads kultursida (11/4, 23/4 och 4/5). Sammanfattningsvis tycker han att biblioteket bara ska innehålla böcker, ingenting annat. Hur kan det komma sig att Gefle Dagblad tycker det är viktigt att publicera dessa patetiska och förlegade åsikter?

Nej, det är inte så konstigt. Det är ju herr Widegren som är kulturredaktör. Också han snart pensionerad, får man hoppas. Personligen fattar jag inte att en kulturredaktör som har mage att göra sig lustig över att biblioteket gör ungdomssatsningar (14/4), helt enkelt inte får sparken.

Jag tycker det är dags nu att herr Widegren sällar sig till sina gelikar, nämligen de pensionärer som gnäller på insändarsidorna. Där kan han gadda ihop sig fritt med avlagda bibliotekschefer och andra kufar. Och om tidningarna tröttnar på att publicera er, räcker det bra om ni sätter er på samma parkbänk och delar era åsikter med varandra.

Vi andra är nämligen måttligt intresserade. Vi är fullt upptagna med att leva i nutiden.

Arg kvinna

Musikbiblioteket kommenterar:
Björn Widegren försvarar sig i dagens GD med att han bara vill vara bokens härförare. Vi som arbetar på bibliotek vill också det. Skillnaden är att vi inte ser någon motsättning mellan det gamla och det nya. Inte ens när det är ont om golvplats i biblioteket gör vi det. För övrigt tror Weste Westeson fortfarande att Musikbiblioteket inte har några vuxna besökare.

Marika Andersson
Chef på Musikbiblioteket

Linneas tips via Maja!

2010-04-29T17:03:00.011+02:00

Här i biblioteket har vi rekommendationshyllor där vi helt logiskt sätter upp skivor vi i personalen tycker hemskt mycket om. På Linneas hylla stod den. Med ett konvolut som inte alls väckte tankar hos mig om hur musiken kan tänkas låta, som de flesta skivor gör. (särskilt hårdrockskonvolut) Näe. Rätt oansenlig stod den oskyldigt lutandes på hyllan men den fick en chans i skivspelaren i biblioteket. Och FLERTALET gånger kom jag ur arbetslunken och sögs in i musiken. Spåren "You Only Call Me When You're Drunk" och för att inte tala om "Until Tomorrow Then" är så enkla men så VÄLGÖRANDE för mitt öra.

Och förresten, Ed Harcourt är artisten och "Beautiful Lie" är skivan. TACK LINNEA!

Alan Jacksons nya skiva finns nu på musikbiblioteket

2010-04-28T12:26:00.003+02:00

Jag har skrivit detta förr, men det tål att upprepas. Genomsnittssvensken fattar nog inte hur stor Alan Jackson faktiskt är. I USA har han haft hela 25 listettor och i dom södrare delarna i USA finns det få andra artister som sålt så mycket som han.

Han hör dessutom till de få moderna countrymusiker som är accepterade av de gamla countrylegenderna som George Jones, Merle Haggard och Waylon Jennings. (Jennings har förresten kallat Garth Brooks för anti-Hank och hans hat gentemot många moderna artister var välkänt. Alan var dock ett välkommet undantag).

Nu är han aktuell med den nya skivan "Freight Train". Efter den stora succén med förra skivan "Good Time" har förväntningarna varit skyhöga. Av mig likaså. Och jag kan säga med en gång att den INTE är lika bra som Good Time. Den skivan är förvisso kanske Alans bästa någonsin så det är kanske inte så kosntigt. Men det betyder ju inte att "Freight Train" inte är bra. För det är den. Några av höjdpunkterna kan nämnas den fina balladen "It's just that way", svängiga "I could get used to this loving thing" och fina "After 17". Dessutom innehåller skivan en av de bästa låtar Jackosn gjort, nämligen "Hard hat and a Hammer". Därför gör det inte så mycket att skivan även innehåller några bagateller. Men lite inte på mig. Låna den istället!

/Daniel

Världsbokdagen-flashmob!

2010-04-27T13:19:00.002+02:00

http://www.youtube.com/watch?v=xsRNGuwAbv0

Och som inte nog kan understrykas - biblioteksmänniskor är coolast.

Mystiskt, mystiskt.

2010-04-23T12:22:00.004+02:00

Bibliotekskåren är kanske Sveriges coolaste yrkeskår. Den som rör sig inne i stadens galleria vid lunchtid kanske kommer att förstå varför.

The Mountain Trail, Blå Scenen torsdag 22/4!

2010-04-20T14:53:00.010+02:00

Kom och bevittna Blå Scenens säsongsavslutning på etapp två som bjudit oss nyskapande, återskapande och framtidsskapande (!) musik framförd av edra bästa gävlebor och fina gäster från omnejd'n. Mountain Trail kommer hit och bjuder på musik att leva på tills Blå Scenen drar igång igen i höst.

The Mountain Trail tar dig med på en vandring längs en skogsstig på en bergsluttning, tryggt och välbekant - och samtidigt lite skymningstrevande och oroande... Där musik och texter ger varandra lika betydelsefull plats.

Stig Jäderberg: sång, akustisk o elektrisk gitarr
Vera Trolleberg: sång
Maja Ahlberg: piano/orgel, sång
Johan Eriksson: bas
Peter Eriksson: trummor

TORSDAG 22/4 KL: 18
BLÅ SCENEN, MUSIKBIBLIOTEKET
GÄVLE KONSERTHUS

Deep Impact spelar i detta nu.II

2010-04-15T18:11:00.001+02:00

På scenen är det knökat men det jag ville säga var ju att även utanför scenen är det knökat. I form av publik, såklart. Var du där?

Deep Impact spelar i detta nu.

2010-04-15T18:10:00.002+02:00

KNÖKAT med folk på Blå Scenen! Bara så ni vet.

Världens bäste gitarrist?

2010-04-14T10:12:00.003+02:00

Den brittiska radiokanalen BBC 6 Music har låtit sina lyssnare rösta fram de senaste 30 årens bästa gitarrist. Vinnaren blev lite otippat John Frusciante från Red Hot Chili Peppers. I övrigt fanns Guns N Roses tidigare medlem Slash, Matthew Bellamy från Muse och Tom Morello från Rage Against the Machine med på listan.

Är då verkligen John Frusciante den bäste gitarristen? Kanske. Han visar i alla fall på en spännvidd. Personligen skulle jag ha röstar på Chuck Berry. Om jag kunnat. Nu var det de senaste 30 åren som gällde, men Berry måste ändå nämnas. Utan Berry skulle nog ingen på listan ha varit vad dom är idag. Även de gamla bluesgitarristerna, som Muddy Waters och T-Bone Walker, bör nämnas. Deras bidrag till den moderna gitarr-rocken kan inte överskattas.

I övrigt skulle det ha varit kul att se Janne Schaffer på listan men det vore ett "huge upset".
Vem är världens bäste gitarrist enligt musikbibliotekets bloggläsare?

/Daniel

Cadillac Records - ett måste!

2010-04-12T13:38:00.003+02:00

Musikbiblioteket är ett bibliotek som sysslar med musik. Man kan alltså låna skivor i mängder samt böcker om musik. Men vad många fortfarande kanske inte vet är att musikbiblioteket lånar ut TV-spel som har musikaliskt tema samt hyr ut film. Om filmen har ett musiktema givetvis. Vilket den fantastiska filmen Cadillac Records (regisserad av Darnell Martin) har.

Filmen handlar om hur Chess Records startade och hur ett imperium byggdes upp. Samtidigt följer filmen många av de artister som gjort stor påverkan på musiken då och idag. Allt genom att de vita judiska bröderna Chess (fast i filmen är ena brodern borta) satsade på svart musik. Inte helt okontroversiellt. Några av de största som skivbolaget spelade in (och som medverkar i filmen) var Etta James (fantastiskt spelad av Beyoncé), Chuck Berry, Willie Dixon, Howling Wolf, Little Walter och Muddy Waters (som tillsammans med Leonard Chess var filmens huvudperson).

Filmen förenklar historien en del. Men det kan jag förstå. Det ska ju bli underhållning. Och det är det. God underhållning med fantastisk musik. Filmen innehåller några fantastiska scener som när Chuck Berry förs av två poliser mot fängelse och the Beach Boys "Surfin' USA" spelas i bakgrunden (denna Beach Boys låt är en ren stöld av Berrys "Sweet Little Sixteen", något Berry sedan stämde och vann). En annan gripande scen är med Little Walter. I bakgrunden syns en TV där Elvis sjunger Walters hit "My Babe" till en jublande publik.

Så strunta i våren och stäng istället in er i ett mörkt TV-rum. Det är denna filmpärla värd.

Finns den inne?

/Daniel

Deep Impact på Blå Scenen!

2010-04-09T11:24:00.002+02:00

På torsdag kommer Deep Impact till Musikbiblioteket för att inta Blå Scenen. Bandet kommer bjuda på gamla, fina, välbekanta bitar. Vi kommer få höra en hel del Deep Purple, lite Journey och Kansas. Kort och gott – det blir gammal hederlig och oslagbar hårdrock.

Deep Impact är:
Janne Sjödin - Gitarr - Sång
Hans Nyström - Trummor
Bo Törnhult - Leadsång och keyboard Björn Persson - Bas - Sång

SPK på Blå Scenen!

2010-04-06T18:32:00.002+02:00

Blå Scenens första akustiska framträdande! Kolla in SPK!
http://www.myspace.com/annaochsamantha

SPK spelar allt från norsk folkmusik till svensk gammeldans, och även norsk gammeldans och svensk folkmusik, på den lite udda sättningen kontrabas och fiol. Anna Hed från Gävle och Samantha Ohlanders från Järvsö har tillsammans och var för sig spelat i massor av olika sammanhang men har funnit att det inte krävs mer än en duo för att göra bra musik.

TORS 8 APRIL KL.18
BLÅ SCENEN, MUSIKBIBLIOTEKET
GÄVLE KONSERTHUS

I strid med Piratpartiet

2010-04-01T10:49:00.004+02:00

Musikbiblioteket har hamnat i stridigheter med Piratpartiet efter dagens artikel i Gefle Dagblad. Där framkommer långt framskridna planer att Piratpartiet ska köpa Briggen Gerda. Vilket Musikbiblioteket ställer sig frågande till eftersom vi har samma planer.

Enligt våra planer ska Briggen Gerda förtöjas vid kajkanten utanför Stadsbiblioteket för att husera cd-skivorna efter sammanslagningen med nämnda bibliotek. Vi hade också tänkt oss en piratflagga faktiskt. Man kan ju säga att Musikbiblioteket utgör ett lagligt och kommunalt alternativ till olaglig nedladdning av ljudfiler på nätet.

Briggen Gerda skulle enligt våra planer också ingå i samarbetet mellan alla bibliotek i länet, de så kallade HELGE-biblioteken. Om skivorna redan är placerade i en båt blir det lätt att verkställa idén om så kallat "flytande bestånd", en biblioteksterm för medier som automatiskt placeras på den enhet där de senast återlämnades.

I förhandlingarna återstår endast några papper att underteckna, vi får se vem som först hinner ombord. Musikbiblioteket eller Piratpartiet. Striden kommer att avgöras idag, den 1 april 2010.

Konst på Musikbiblioteket

2010-03-31T12:54:00.005+02:00

Emelie Edman, sångerska på Vasaskolans jazzlinje här i Gävle, har gjort ett projektarbete som redovisas i form av en konstutställning på Musikbibliotekets Blå scen.

Utställningen heter "Jazzsångerskor Genom Tiderna" och de jazzsångerskor som Emelie har porträtterat är Nina Simone, Billie Holiday, Dinah Washington och Ella Fitzgerald.

Utställningen öppnar idag och monteras ner redan 14 april, så om du vill se Emelie Edmans fina teckningar måste du skynda dig hit.

Öppettider:

Tisdag 1 april öppet 11-19
Hela påskhelgen har Musikbiblioteket stängt
Från och med tisdag 6 april normala öppettider
Mån, ons, fre 11-17
Tis, tor 11-19
Lör 11-15

Välkommen!

Ny skiva 7 år efter bortgången.

2010-03-25T18:01:00.003+01:00

Johnny Cash var en av de allra största inom countryn. eller för sjutton, en av de största inom modern musikhistoria! Den 12 december 2003 gick han bort vid en ålder av 71 år. det har dock inte hindrat honom från att ge ut skivor. Under sina sista år spelade han in hundratals låtar vid skivbolaget American Recordings. Vid tidpunkten för hans bortgång släpptes en fantastisk box, "Unearthed" med fyra skivor av inspelningar som inte hamnat på hans skivor som Cash gjorde för American Recordnings. Några år senare, 2006 kom sista skivan "A Hundred Highways". Så påstods det i alla fall. Men nu är countrylegenden aktuell med en ny skiva, 7 år efter hans bortgång. Skivan heter "Ain't No Grave" och marknadsförs, precis som hans förra, som Cashs allra sista skiva. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Jag var lite besviken då "A Hundred Highways" släpptes. den var förvisso inte dålig men lika bra som hans tidigare skivor vid American Recordings var den då rakt inte. Hur är det då med den nya? Ska jag vara helt ärlig är den heller inte lika fantastisk som de fem första skivorna vid tidigare nämnda bolag. Men den är helk klart bra och innehåller en av de bästa låtar han har gjort, nämligen titelspåret. Låna den gärna.

/Daniel

Emerald Ruby på Blå Scenen, tors 1/4 kl. 18!

2010-03-22T14:02:00.004+01:00

Ett kärt återseende blir det allt när Emerald Ruby återkommer till Blå Scenen. Även denna gång blir det avskalad och fin akustisk känsla över musiken trots att både det ena och andra är elförstärkt. Trion har till denna afton bjudit in mig att vara med att spela tvärflöjt, så jag går direkt från lånedisken till scenen. Intressant! Musikbibblo har alltså långöppet denna dag-innan-helgdag. Intressant!

Emerald Ruby är:
Samuel Andersson - Trummor/gitarr
Frida Svensson - Sång/piano/gitarr
Gabriel Olsson - Elbas
Gäst: Maja Agnevik - Tvärflöjt

TORSDAG 1/4 kl. 18.00
BLÅ SCENEN, MUSIKBIBLIOTEKET
GÄVLE KONSERTHUS

Vincent Pitcher på Blå Scenen, torsdag 18/3!

2010-03-16T16:37:00.004+01:00

Vi hälsar Vincent Pitcher, vår första internationella gäst, varmt välkommen till Blå Scenen!

Denna australienska låtskrivare och gitarrist levererar själfulla, samtida och folkinspirerade alster med uttrycksfullt starka texter. Vincent kommer ge oss mestadels eget material men även några covers kommer dammas av. Att låtarna skrivs och sjungs på engelska faller sig givetvis naturligt. Han arbetar som språklärare på Engelska Skolan i Gävle och även ett gäng musikaliskt talangfulla kollegor från skolan kommer att medverka på torsdagens konsert.

KOM! KOM! KOM!
NÄR: KL. 18, TORSDAG 18 MARS
VAR: BLÅ SCENEN, MUSIKBIBLIOTEKET

Foundling på Blå Scenen, tors 11 mars!

2010-03-10T13:27:00.002+01:00

Vi är jätteglada över att Foundling kommer hit till oss imogon. Det kommer bjudas på folkmusikinspirerad pop/jazz med ett knippe melankoli.
Gruppen bildades 2008 i Göteborg och består av:

Frida Svensson - Sång, gitarr och slagverk
Louise Swedlund - Cello och sång
Linda Emanuelsson - Piano och sång
Sofia Lindh - Dragspel och sång

Ishgebaa på Blå Scenen imorgon, 4 mars!

2010-03-03T15:07:00.001+01:00

Torsdag 4 mars spelar Ishgebaa på Blå Scenen!

Ishgebaa har spelat ihop sedan 2006 och spelar traditionell och modern irländsk musik. Deras influenser är Dubliners, Pogues, Flogging Molly m.fl. Bandet har gjort ett antal spelningar på McGill’s, CC-puben och Marinfestivalen. De är även bokade på CC-puben på S:t Patrick’s Day, den 17:e Mars. Gruppnamnet kommer från det Gaeliska uttrycket ”Uisghe Beatha” som betyder livets vatten. Det uttalas ungefär "ishgebaa”. Ishgebaa är:
Stefan Lundgren – Gitarr, sång
Per Mählby – Elgitarr, sång
Markus Odby – Mandolin, sång
Ann Gudéhn – Flöjt, munspel
Mattias Jansson – Bas
Hasse Nyström – Trummor

TORSDAG 4 MARS, KL. 18
BLÅ SCENEN, MUSIKBIBLIOTEKET
GÄVLE KONSERTHUS